Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•288
Mause Headrigg, pläga ej längre gemenskap med denna trolösa
och förtappade varelse — skynda härifrån och dröj ej, ty blods*
hämnaren är bakefter dig."
Dermed pekade han på fönstret, och utan att besinna sig
hoppade Cuddie ut genom detsamma; ty den erhållna vinken
utvisade tydligt den fara hvarföre han eljest skulle blottställa sig.
"Med fönster har jag ingen lycka," var hans första
betraktelse sedan han hunnit ut i fria luften; den andra var på
hans herres sannolika öde. "De skola mörda honom, de
blodtörstiga skurkarna, och tro sig göra en god gerning; men jag
ska’ vända om igen till Hamilton, för att se till om jag inte
kan råka på några af vårt eget folk, som kunna komma till
hjelp i nödens stund."
Med dessa ord skyndade Cuddie till stallet, och sedan han
i stället för sitt eget uttröttade djur tagit den bästa hästen som
fanns, galopperade han sin väg åt det beslutade hållet.
Bullret af hofslagen störde för ett ögonblick svärmarne i
deras andakts-öfning; men då det bortdog på afstånd, slutade
Macbriar sin bön, hvarpå hans åhörare uppreste sig från den
nedlutade ställning hvari de afhört den, och fästade sina
olycksbådande blickar på Henrik Morton.
"Ni ser på mig med underliga blickar, mina herrar," sade
han till dem; "och jag är fullkomligt okunnig om på hvad sätt
jag kan hafva förtjent dem."
"Ve dig! ve dig!" utropade Mucklewrath och sprang upp.
"Det ord du föraktat, skall blifva den klippa som krossar och
sönderslår dig; det spjut du velat sönderbryta, skall genomborra
din sida. Vi hafva bedit, och kämpat, och begärt ett
försoningsoffer för att försona församlingens synder, och se! sjelfva
upphofvet till förargelsen lemnas i våra händer. Han har brutit
sig in som en tjuf genom fönstret; han är en vädur bekajad
uti busken, hvars blod skall blifva ett drick-offer för att
borttaga förbannelsen ifrån Kyrkan, och rummet skall sedan kallas
Herren Ser; ty offret är utsedt. Upp derföre och binder offret
ined tåg vid altarets horn."
En allmän rörelse uppstod nu ibland de församlade, och
djupt ångrade Morton i detta ögonblick den obetänksamma
brådska hvarmed han vågat sig in i detta sällskap. Han var
endast beväpnad med sitt svärd; ty sina pistoler hade han
qvarlemnat i sadel-hölsterna, och som whiggarna allesammans voro
försedda med eld-vapen, hade han föga utsigt att kunna
undkomma dem genom öppet motstånd. Macbriars mellankomst
skyddade honom likväl för ögonblicket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
