Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•322
er röda galonerade röck och er betrensade hatt, att ni var en
officer."
"Och hvilkendera sidan var ni på, min vän?" fortfor den
fräglystna fremlingen.
"Åh, min gosse?" genmälde Cuddie med en slug blick,
eller hvad han åtminstone ämnade såsom sådan — "det ä’ inte
lönt att tala om det, innan jag vet hvem som frågar mig."
"Jag gillar er försiktighet, men den är obehöflig; jag vet
att ni vid det tillfället var betjent hos Henry Morton."
"Åh!" sade Cuddie förvånad; "hur ha’ ni fått veta den
hemligheten? — Inte för att jag bryr mig en smula om’et; ty
solen skiner på vår sida om häcken nu; men jag önskar att min
herre lefde, för att få en glimt af den."
"Hvart har han tagit vägen då?" sade den resande.
"Han förliste med fartyget, då han skulle fara till det
tråkiga Holland — det förgicks med man och allt, och min
stackars herre med. Ej en enda käft har nå’nsin hörts af mer."
Cuddie sade detta med en djup suck.
"Det tycks som ni tyckt om honom?" fortfor fremlingen.
"Hur’ kunde jag rå för det? — Han hade ett ansigte,
så att hvar och en, som såg på honom, inte kunde låta bli’ att
tycka om honom. Och en tapper soldat var han. Ah, om ni
bara sett honom vid bron der nere, flyga af och ann som en
flygande drake, för att få folk att slåss, som hade mäkta liten lust
till’et. Der var han och den trumpna tvärviggen, som de kalla
för Burley — om två män kunde vunnit ett slag, skulle vi inte
fått på pelsen den dagen."
"Ni nämnde Burley — vet ni om han lefver?"
"Jag har inte stort reda på honom. Folk säger att han
var rest utomlands, och att våra förföljda trosförvandter inte
ville ha1 något att skaffa med honom, för att han mördat
Erkebiskopen; så att han kom hem tio gånger värre än förut, och
afbröt all gemenskap med många af Presbyterianerna; och när
Prinsen af Oranien nu sist kom in i landet, kunde han inte få
något befäl, för att man frukta’ för hans satans lynne, och han
har inte hörts af se’n dess, utom att somliga påstå, att han
blifvit splitter galen af bara högmod och förargelse."
"Och — och," sade den resande efter mycken tvekan, —
"vet ni någonting om Lörd Evandale?"
"Om jag vet någonting om Lörd Evandale? Skulle jag
inte göra det? Ä’ inte min unga matmor på herrgål’n der uppe,
så godt som gift med honom?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
