Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•326
"Och hvarföre," sade fremlingen, med en röst som
skälfde af sinnesrörelse, — "hvarföre blef han ej förr belönt af
föremålet för sin tillgifvenhet?"
"Ah, der var processen som måste slutas, förutom en mängd
andra familje-anordningar som borde vidtagas, "skyndade
Jenny sig att svara.
"Ja," sade Cuddie, "men det fanns också ett annat skäl;
för den unga fröken —"
"Tig du, och låt maten tysta mun," sade hans hustru;
"jag ser att herrn ä’ långt ifrån att må bra, och inte vill äta
af vår tarfliga aftonmåltid — jag ska’ slagta en kyckling åt
honom på eviga minuten."
"Det behöfs inte," sade den fremmande; "jag behöfver
bara ett glas vatten och att få vara ensam."
"Då torde jag få besvära er att följa mig, så ska» jag
visa er vägen," sade Jenny, i det hon påtände en liten lykta.
Cuddie erbjöd äfven sitt bistånd; men hans hustru
på-minnte honom om, "Att barnen då blefvo lemnade ensamma
för att slåss med hvarandra och skuffa hvarandra i elden," så
att han blef qvar för att se till huset.
Hans hustru gick förut uppför en liten slingrande
gångstig, som emellan törnros-buskar och kaprifolie-häckar förde till
en liten trädgårdsport, hvilken Jenny öppnade förmedelst en
klinka, hvarpå de gingo genom en gammaldags
blomsterträdgård, med sina klippta idegrans-häckar och stela parterrer, till
en glasdörr, som hon öppnade med en hufvudnyckel. Sedan de
inkommit i huset påtände Jenny ett ljus och ställde det på ett
litet sybord, i det hon bad om förlåtelse för det hon lemnade
honom på några minuter, medan hon lagade hans rum i
ordning. Hon dröjde ej mer än fem minuter med dessa
tiliredel-ser, och blef vid sin återkomst helt bestört öfver att finna den
fremmande ligga framstupad, med hufvudet pä bordet. I början
trodde hon att han svimmat, men då hon kom närmare, märkte
hon af hans häftiga snyftningar, att det var en paroxysm af
själs-qval. Hon drog sig försiktigt tillbaka, till dess han upplyftade
hufvudet, då hon visade sig, utan att synas hafva märkt hans
sinnesrörelse, och underrättade honom om att hans säng var i
ordning. Fremlingen såg ett ögonblick på henne, liksom för att
fatta meningen af hennes ord. Hon upprepade dem, och med
en böjning på hufvudet, till tecken att han förstått henne, gick
han in i rummet, hvars dörr hon anvisade honom.
Detvarenli-ten sängkammare, hvilken, såsom hon nämnde för honom,
begagnades af Lörd Evandale, när han vistades på Fairy-knowe,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
