Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•330
sin person, "och hon kommer säkert att ta’ hand om mig helt
och hållet."
"Och ä^ jag ej den bästa handlederska du nå’nsin haft i
bela ditt lif?" sade Jenny, i det hon slöt samtalet med att
intaga sin plats bredvid sin man och släcka ut ljuset.
I det vi öfverlemna detta äkta par åt hvilan, hafva vi nu att
underrätta läsaren, det två ridande fruntimmer, åtföljda af sina
tjenare, tidigt påföljande morgon anlände till Fairy-knowe, hvilka
Jenny till sin stora bestörtning genast igenkände för att vara
Miss Bellenden och Lady Emilie Hamilton, en syster till Lörd
Evandale.
"Vore det ej bäst att jag ginge förut till huset, för att
ställa allting i ordning?" sade Jenny, som blef bestört vid detta
oväntade besök.
"Låt oss bara få hufvudnyckeln," sade Miss Bellenden, "så
kan Gudyill öppna fönsterna till lilla salongen."
"Den lilla salongen ä’ läst, och låset förderfvadt," svarade
Jenny, som ihågkom det sambund som förefanns mellan nämnde
rum och hennes gästs sängkammare.
"I det röda förmaket då," sade Miss Bellenden, och red
upp till framsidan af huset, men på en helt annan väg än den,
hvarpå Morton ditförts.
"Allting bli’r nu uppdagadt," tänkte Jenny, "så framt det
inte lyckas mig att bakvägen smuggla honom ut ur huset."
Med dessa ord skyndade hon i den högsta ängslan och
ovisshet uppför höjden.
"Jag hade gjort bäst i, att med ens sagdt att det var en
fremmande här," var hennes nästa naturliga betraktelse. "Men
då skulle de nödvändigt bedt honom till frukost. Ack, min
Gudi hur’ ska’ jag bära mig åt? — Och der går Gudyill och
vankar i trädgården till på köpet!" utropade hon inom sig, då
hon nalkades trädgårds-grinden — "och jag vågar inte gå in
bakvägen, förrän jag fått honom härifrån. Ack, min Gud! hvad
skall det bli’ af oss."
I denna brydsamma belägenhet nalkades hon för detta
taf-feltäckaren, i afsigt att locka honom ur trädgården. Men John
Gudyills lynne hade ej blifvit förbättradt af hans aftagande rang
och tilltagande ålder, och liksom många knarriga menniskor,
tycktes han hafva en instinktlik förnimmelse i fråga om det som
sannolikt skulle förtreta dem, med hvilka han stod i beröring, så
att alla Jennys bemödanden att vid närvarande tillfälle få
honom ur trädgården, endast tjente till att fastrota honom deri,
liksom han varit ett bland de omkring dem växande träden. Olyckligt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
