Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•334
"Men om ni är besluten att taga ett steg, som mitt
ringa omdöme likväl måste kalla öfveriiadt, hvarföre då förorsaka
er plågan af detta olämpliga möte?"
"Vore det ej ett tillfyllestgörande svar," sade Lörd
Evandale, "att jag önskade taga farväl af min trolåfvade brud, innan
jag störtar mig i stridens faror? — att ifrågasätta mina
bevekelsegrunder till en så naturlig begäran, är verkligen att anse
mina egna känslor såsom alltför kalla, oeh alltför tydligt röja
likgiltigheten af edra egna."
"Men hvarföre just på detta ställe, Mylord?" sade Edith
— "hvarföre med denna besynnerliga hemlighetsfullhet?"
"Emedan jag har ännu en annan begäran," sade han, oeh
lemnade ett bref i hennes hand, "hvarmed jag knappt vågar
framkomma, äfven fastän den inledes af dessa kreditiver."
Edith genomögnade hastigt och förskräckt brefvet, som
var ifrån hennes farmoder.
"Mitt älskade barn," var lydelsen af denna skrifvelse, "jag
har aldrig varit mera ledsen öfver min gikt, som gör mig
oförmögen att sitta till häst, än nu då jag skrifver detta, när jag
som mest skulle önskat vara der detta bref snart skall vara,
nemligen på Fairy-knowe, hos min stackars älskade \Villie’s enda
barn. Men det är Guds vilja att jag ej skulle vara hos henne,
hvilket jag slutar blifva fallet, både af den plåga jag nu lider,
och derföre att den nu ej gifvit vika för kamomill-påsar eller
senaps-degar, hvarmed jag så ofta lindrat andra. Jag måste
derföre skriftligen i stället för mundtligen säga dig, att som min
unga Lörd Evandale både af sin heder och sin pligt är
uppfordrad att gå i fält, har han ifrigt bedt mig att det heliga
äktenskapets band måtte före hans afresa till kriget knytas emellan
honom och dig, till fullbordande af det aftal som förut blifvit
ingånget i detta afseende, och som jag ej inser någon skälig
in-vänning deremot, så hoppas jag att du, som alltid varit ett godt
och lydigt barn, ej skall påhitta några som äro mindre skäliga.
Det är väl sannt att giftermålen i vår slägt firats på ett sätt,
som bättre passat vår rang, och ej i tysthet och med få vittnen,
såsom en sak gjord i hemlighet; men det har varit Himlens
vilja, att taga ifrån oss vår egendom, och ifrån Kungen hans
thron. Likväl hoppas jag, att Han ännu skall återinsätta den
rättmätiga arftagaren på thronen, och vända hans hjerta till den
sanna Protestantiskt Biskopliga tron, hvilket jag har så mycket
större rätt att vänta mig få skåda med mina egna gamla ögon,
som jag sett den kungliga familjen lika svårt som nu kämpa
emot förtryckande inkränktare och rebeller, det vill säga, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
