Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•844
Fairy-knowe. Att veta det hans så länge och så högt älskade
Edith, hvars bild i så många år uppfyllt hans själ, höll på att
gifta sig med hans ungdoms-rival, som genom så många tjenster
förvärfvat sig anspråk på hennes hjerta, att hon knappt var
berättigad att gifva honom ett afslag*— bitter som denna
underrättelse var, kom den likväl ej som ettr oväntadt slag. Under
sitt vistande utrikes hade han en gång skrifvit till Edith, för
att bjuda henne farväl för evigt och besvärja henne att glömma
honom. Han hade bedt henne ej besvara hans bref, och likväl
hade han mången dag till hälften hoppats, att hon möjligen
torde öfverträda hans uppmaning. Brefvet framkom aldrig till
sin bestämmelse, och okunnig om dess förkommande, kunde
Morton ej tro sig annat än vara glömd och förskjuten, i
enlighet med sin egen sjelfförsakande begäran. Allt hvad han
sedan sin återkomst till Skottland hört om deras inbördes
förhållanden, hade förberedt honom på att endast kunna vänta sig
att betrakta Miss Bellenden såsom Lörd Evandales trolåfvade
brud; och om hon äfven varit fri från sin tacksamhets-skuld
till den sednare, skulle det likväl varit oförenligt med hans
ädelsinnade karakter, att rubba deras förbindelse, genom att
framkomma med anspråk, som redan voro förfallna genom
frånvaron och hämmade genom tusen försvårande omständigheter.
Men hvarföre uppsökte han då det ställe, som i deras
förknappade omständigheter nu blifvit Lady Margrethas och hennes
sondotters tillflykt? Vi nödgas tillstå, att han gaf vika för
inflytelsen af en önskan, som, ehuru oförenlig med nyss omnämnda
åsigter, mången torde erfarit i hans belägenhet.
Under färden till sin födelse-bygd, hade han händelsevis
fått veta, att fruntimmerna, förbi hvilkas boning han nödvändigt
måste fara, voro frånvarande, och då han tillika erfor, att
Cuddie och hans hustru hade uppsigt öfver huset, kunde han ej
motstå sin önskan att stanna vid deras stuga, för att om
möjligt erhålla upplysning om det insteg Lörd Evandale verkligen
gjort i Miss Bellendens — ty värr! ej längre hans Ediths —
ömhet. Detta obetänksamma försök slutade, såsom vi berättat,
och han lemnade huset vid Fairy-knowe, medveten af att han
ännu var älskad af Edith, men likväl af tro och heder
förbunden att lemna henne för alltid. Med hvilka känslor han måste
hafva lyssnat till samtalet mellan Lörd Evandale och Edith,
hvilket han emot sin vilja kom att till större delen afhöra, få
vi öfverlemna åt läsaren att sjelf fatta; ty vi våga ej beskrifva
dem. Hundrade gånger var han frestad att afbryta deras
samtal och högt utropa — "Edith, ännu lefver jag!" — och lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
