Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•347
förhoppningar aktade så ringa, hade blifvit bevaradt under de
nästan ständiga faror, hvarför han varit blottställd alltsedan sitt
inträde på det offentliga lifvets bana.
"Jag är en dåre!" sade han, "och sämre än en dåre,
att ringakta det, som Himlen så ofta på det underbaraste sätt
bevarat. Ännu återstår något för mig i denna verlden, om
det också -blott vore att bära mina sorger som en man, och
hjelpa dem som behöfva mitt bistånd. Hvad har jag väl sett
eller hört annat, än hvad jag visste skulle komma att ske? De,’7
— han vågade ej ens i ett samtal med sig sjelf yttra deras
namn — "de äro försatta i bekymmer och förlägenhet — hon
är beröfvad éitt arf, och han tyckes färdig att kasta sig in på
någon farlig bana, om hvars beskaffenhet jag säkert blifvit
underrättad, om han inte talt så lågt. Finns det inga medel att
bistå eller varna dem?"
Under det han grubblade på detta ämne, och med våld
drog sina tankar från sina egna felslagna förhoppningar, för att
sysselsätta sig med Ediths och hennes trolåfvades
angelägenheter, kom Burleys längesedan förgätna bref plötsligt för hans
minne, lik en ljusstråle, som frambryter genom ett tjockt töcken.
"Deras ruin måste varit hans verk," blef hans inre
slutsats — "och kan den godtgöras måste det ske genom honom,
eller genom de upplysningar, som kunna erhållas af honom.
Jag skall uppsöka honom. Sträng, listig och svärmisk, som han
är, har den öppna och okonstlade redligheten i mina afsigter
mer än en gång haft välde öfver honom. Jag skall åtminstone
söka reda på honom, och hvem vet hvad inflytande den
upplysning jag kan inhemta af honom, kan hafva på de personers
förmögenhets-vilkor, hvilka jag aldrig mer skall få se, och som
sannolikt aldrig skola erfara att jag nu qväfver min egen sorg,
för att om möjligt öka deras sällhet."
Lifvad af dessa på så lös grund byggda förhoppningar,
tog han den ginaste vägen till stora landsvägen, och som alla
stigar i dalen voro honom bekanta från den tiden, då han som
yngling genomströfvat den, voro ett par gärdes-gårdar de enda
hinder som behöfde öfverstigas, innan han befann sig på
vägen, som ledde till den lilla köpingen der papegojs-festen
blifvit firad. Han fortsatte derpå sin färd i en sinnesstämning,
som, ehuru sorgsen och nedslagen, likväl var befriad från dess
föregående olidligt qvalfulla tillstånd; ty dygdig beslutsamhet
och manlig oegennytta förfela sällan att återskänka lugn, äfven
der de ej kunna skapa sällhet. Med en kraftig ansträngning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
