Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•350
rybdis, som gapade på den andra, i djupet af en slingrande
källar-trappa. Det enda hindret, som mötte honom, uppkom af
ett häftigt morrande och skällande från en liten rapphöns-hund,
som en gång varit hans egen egendom, men nu, olik den trogne
Argus *), utan något tecken till igenkännande såg sin herre
återkomma från sina vandringar.
"Den lilla hunden och allihop!" sade Morton, då han
förnekades af sin fordna favorit. "Jag är så förändrad, att
ingen lefvande varelse, som jag kännt och älskat, nu vill
vidkännas mig."
I detta ögonblick uppnådde han köket, och strax derpå
hördes trampet af Alisons höga klackar i trappan, beledsagadt
af stötarna af den kryck-käpp, som på en gång tjenade att
stödja och vägleda hennes steg. Detta förebud fortfor en stund,
innan hon lyckligt och väl uppnådde köket.
Morton hade derföre god tid att öfverse de obetydliga
hushålls-anstalter, som nu voro tillräckliga i hans förfäders
boning. Ehuru det fanns riklig tillgång på kol i grannskapet, var
elden likväl underhällen med den yttersta sparsamhet, och den
lilla stenpannan, hvari middagen höll pä att tillredas för
gumman och hennes allt-i-allom, en tolf års flicka, antydde genom
sina tunna och vattenhaltiga ångor, att Ailie ej förbättrat sin
kost med sina förbättrade omständigheter.
Då hon inträdde, var det af sjelfmedveten värdighet
nickande hufvudet — den genom vana och efterlåtenhet
förvärfvade retliga vresigheten, som i hennes drag kämpade med ett
af naturen godt och välvilligt lynne — hufvan — förklädet —
den blårutiga klädningen, alltsammans var gamla Ailie’s; men den
för den fremmandes emottagande i hast påtagna spetsmössan,
jemte några andra små grannlåter, antydde skillnaden mellan
Mrs Wilson af Milnwood och den framlidne ägarens hushållerska.
"Hvad ä’ det ni vill Mrs Wrilson, sir? — Jag är Mrs
Wilson," var hennes första tilltal; ty de fem minuter hon
hunnit använda på sin toilett, gjorde henne i sin egen tanka
berättigad, att tillegna sig fulla förtjensten af sitt lysande namn,
och i ofördunklad glans visa sig för sin gäst. Kastad emellan
tankarna på det förflutna och det närvarande, var Morton så
förvirrad, att han skulle haft svårt att svara henne, äfven om.
han riktigt vetat hvad han skulle säga; men som han ej
beslutat sig för hvilken karakter han skulle antaga, hade han ett yt-
*) Ulysses hund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
