Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XLI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•360
han också ej bestämdt väntade den af hvarje gåsf, som ej var
försedd med bättre sällskap, likväl emottog den af många, utan
att dervid visa sig det ringaste förlägen eller öfverraskad. Han
satte sig ned bredvid sin gäst, i en afskiljd vrå invid spiseln,
och medan han uppmuntrades att dricka största delen af den
framför dem stående muggens innehåll, började han omständligt
orda om ortens nyheter — födelser, dödsfall och giftermål,
egendomar som bytt om ägare, samt gamla familjers förfall och
nyas uppkomst. Men i stats-saker, detta i våra dagar så
rikhaltiga samtals-ämne, visade värden på Tillflykten ingen lust
att inlåta sig, och det var endast till svar på en af Morton
framkastad fråga, som han med en likgiltig mine sade, "Hm! åh
ja, soldater ha’ vi alltid ibland oss, fler’ eller färre. Det
ligger för det närvarande en hop Tyska ryttare der borta i
Glasgow; de kalla’ sin befälhafvare för Wittybody*) eller något
dylikt namn, fast han ä’ en lika trumpen och allvarsam
gammal Holländare, som jag nå’nsin sett."
"Wittenbold, kanske?" sade Morton; "en gammal man med
grått hår och korta svarta mustacher — talar sällan?"
"Och röker för jemnan," svarade Niel Blane. "Jag ser
att Ers Nåd känner mannen. Han torde vara en bra karl
ändå, för allt hvad jag vet, det vill säga i betraktande af att han
är en soldat och en Holländare; men vore han också tio
gånger General och lika många Wittybodies, så förstår han sig inte
en smul på säckpipa; han lät mig stanna midt i Torphichans
Polska, hvilket ä’ det bästa stycke som ännu blåsts på någon
säckpipa."
"Men de der karlarna," sade Morton, i det han kastade
ögonen på soldaterna som voro i rummet, "äro inte af hans korps?"
"Nej, nej, de ä’ Skottska dragoner; våra egna gamla
kålmaskar; de voro Claverhouse’s gossar för någon tid se’n, och
skulle kanske bli’ det igen, om han finge öfvertaget."
"Går det inte ett rykte att han är död?" sade Morton.
"Jo, nog går det ett så’nt rykte, det har hans Nåd rätt
uti; men efter mitt enfaldiga förstånd töfvar det länge innan fan
dör. Jag skulle önska att folket här ville se sig fore i tid.
Bryter han löst, kommer han att falla öfver oss, innan jag
hinner att tömma det här glaset — och hvart ta’ de då vägen?
Alla de här satans dragonerna ska’ vara hos honom på
ögonblicket, bara han hvisslar. De ä’ visserligen Wilhelms folk nu,
*) Wittibody, betyder ordagrannt öfversatt Spefågel, hvilket
förklarar vår Värds skämtsamma anspelning på hans namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
