Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XLII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•371
hans af naturen starka och genomträngande förstånd, ej blott
dolde hans vidskepelse för dem, i hvilkas tanka den kunde
nedsatt hans omdömes-förmåga, utan äfven, genom att använda en
sådan styrka, som säges utmärka dem hvilka lida af
fallandesot, kunde uppskjuta de anfall den förorsakade, till dess han
antingen var fri från besvärliga åskådare, eller endast omgifven
af sådana, som satte ett högre värde på honom för dessa
an-fäktelsers skull. Det var blott en naturlig förmodan, och en
af Mrs Maclure’s berättelse lätt dragen slutsats, att besviken
ärelystnad, krossade förhoppningar, och det partis undergång,
hvilket han tjenat med en så ursinnig trohet, sannolikt bidragit
att stegra hans svärmeri till ett tidtals påkommande vansinne.
Det var dessutom en under dessa besynnerliga tider ingalunda
ovanlig omständighet, att män sådana som Sir Henrik Vane,
Harrison, Överton och andra, hvilka sjelfva voro slafvar af de
vildaste och mest svärmiska drömmar, kunde i sitt umgänge med
verlden, ådagalägga ej blott ett godt förstånd under
svårigheter och mod under faror, utan äfven den största skarpsinnighet
och beslutsammaste tapperhet. Den efterföljande delen af Mrs
Maclure’s berättelse styrkte Morton i dessa åsigter.
"I morgon i gryningen,77 sade hon, "skall min lilla
Peggy visa er vägen till honom innan soldaterna stigit upp. Men
ni måste låta hans farliga timma, som han kallar det, gå Öfver,
innan ni vågar er på honom i hans tillflyktsort. Peggy ska’
säga er när ni kan gå in till honom. Han känner bra till
hans sätt, ty hon bär ibland litet hjelp till honom, som han
ej kan undvara för att uppehålla lifvet."
"Och hvar har denna olyckliga person då funnit en
tillflykt?" sade Morton.
"På det rysligaste ställe som ännu någon lefvande varelse
tagit sin tillflykt till," svarade den blinda qvinnan. "De kalla’ det
för Svarta Fallet vid Linklater — det ä’ ett bedröfligt ställe;
men han tycker mer om det än alla andra, emedan han så ofta
varit säkert dold der, och det ä’ min tro, att han föredra’r det
framför en . tapetklädd kàmmare och en dunbädd. Men ni får
sjelf se det. Jag har sjelf varit der för mången go’ dag se’n.
Jag var en tanklös yrhätta på den tiden, och tänkte föga på
hvad som skulle bli’ af det. Behagar ni inte någonting, sir,
innan ni går till sängs; för ni måste vara uppe i första
gryningen i morgon bitti’?"
"Nej, ingenting vidare för mig, kära mor," sade Morton,
hvarpå de skiljdes åt för aftonen.
Morton anbefallde sig i Himlens beskydd, kastade sig på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
