Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XLIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•380
le föredra’ Basil Olifants vänskap framför din; du skulle då
erhålla de medel detta dokument erbjuder, för att sätta henne
i besittning af hennes förfäders gods. Detta har jag längtat att
säga dig, alltsedan jag såg dig så tappert kämpa för den goda
saken vid den olyckliga Bron. Flickan älskade dig och du
henne."
Morton svarade med fasthet, — "Jag vill ej handla
bedrägligt emot er, äfven för att vinna ett godt ändamål. Jag
hitkom i den förhoppning, att kunna öfvertala er att fullgöra en
handling af rättvisa emot andra, och ej för att vinna några
egna sjelfviska ändamål. Jag har misslyckats — och det grämer
mig mera för er skull, än för den förlust som andra skola lida
genom er orättvisa."
"Ni afslår således mitt anbud?" sade Burley med
lågande ögon.
"Ja, det gör jag," sade Morton. "Vore ni verkligen, hvad
ni önskar anses för, en man af heder och samvete, så skulle ni
oberoende af alla andra afseenden, återställa detta pergament till
Lörd Evandale, för att begagnas till den lagliga arfvingens bästa."
"Förr skall det förgås," sade Balfour, i det han kastade
pergamentet i glödhögen bredvid sig, och nedtrampade det med
klacken.
Medan det rökte, skrumpnade och knastrade, sprang
Morton fram för att rycka det ur elden, hvarvid Burley fattade
tag i honom och en brottning uppstod. Begge voro starka
karlar, men ehuru Morton var den vida yngre och vigare, var
Balfour den starkaste, och lyckades att hindra honom från att
rädda dokumentet, tills det var helt och hållet förvandladt till
aska. De släppte derefter sitt tag om hvarandra, och
svärmaren, som blifvit uppretad under brottningen, blickade på
Morton med ögon som lågade af ursinnig hämdlystnad.
"Du har min hemlighet; du måste bli7 min eller dö!"
utropade han.
"Jag föraktar edra hotelser," sade Morton; "jag ömkar
er och lemnar er."
Men då ban vände sig om för att gå, steg Burley
framför honom och sparkade ek-stammen från dess stödjepunkt,
så att den dundrande och brakande nedföll i den
nedun-der gapande afgrunden, hvarpå han drog sitt svärd och
utropade med en röst, som täflade med vattenfallets rytande och
den fallande ekens brak, — "Nu är du fast! — fäkta — gif
dig — eller dö!" och stående i hålans mynning, svängde han
härvid sitt blottade svärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
