Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•394
ulliance, så är det tillräckligt sagdt. Och hvad blef af gamla
Mrs Hvad-heter-hon, hushållerskan?"
"Mrs Wilson, min nådiga," svarade jag; "jo, hon var
kanske den lyckligaste af allesammans; ty en gång om året och ej
oftare, spisade Mr och Mrs Melville Morton middag i den stora
ek-panelade salen, som då prunkade i all sin prakt, med
gardiner och mattor, samt de stora malmljus-stakarna stående på
bordet och utsirade med lagerlöf. Anstalterna för denna årliga
högtidsdag sysselsatte hennes tankar ander de sex månader, som
föregingo densamma, och de återstående sex upptogos af att
ställa allt ting i skick igen, så att enda fröjdedag skaffade
henne sysselsättning för hela året om."
"Och Niel Blane?"
"Han lefde till en hög ålder, drack öl och brännvin med
gäster af alla trosbekännelser, spelade Whiggistiska eller
Jako-bitiska melodier, allt efter sina kunders åstundan, och dog med
en så stor efterlemnad förmögenhet, att Jenny blef gift med en
liten godsägare. Jag hoppas ni nu ej har några flere frågor
att göra, ty verkligen —"
"Än Goose-Gibbie då, sir — Goose-Gibbie, hvars
medverkan hade så vigtiga följder för de handlande personerna i
berättelsen?"
"Besinna, min bästa Miss Buskbody — jag ber om
förlåtelse för den förtrolighet jag tillåter mig — men besinna att
äfven den ryktbara Scheherazades, denna alla sago-förtäljares
Kejsarinnas minne, ej kunde ihågkomma hvarje omständighet.
Jag är ej fullkomligt säker på Gås-Gibbies öde, men är likväl
böjd för att tro honom vara en och samma person med en
Gilbert Dudden, äfven kallad Kalf-Gibbie, som fick springa gatlopp
i Hamilton för hönstjufnad."
Miss Buskbody satte nu sin venstra fot på spiselgallret,
kastade det högra benet öfver knäet, lutade sig tillbaka på sin
stol och såg upp i taket. När jag märkte henne antaga denna
begrundande ställning, gissade jag att hon funderade på några
ytterligare frågor, hvarföre jag tog min hatt och önskade henne
ett hastigt god natt, innan Kritikens demon försett henne med
några flere spörsmål. På samma sätt ta’r jag mig friheten att
för det närvarande lemna dig, välvillige Läsare, i det jag
afläg-ger min förbindliga tacksägelse för det tålamod som fört dig
så långt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
