Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om fantasi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betydelse som medel att uttrycka intellektuela syften. Äfven om två
personer emotionelt uppfatta harmonierna på samma sätt, så lära dock
de idéer, som tilläfventyrs hos dem suggereras ej blifva desamma,
derest det ej är fråga om en rent imiterande musik.
Om det varit Beethovens uteslutande afsigt att med sin 4:de
symfoni skildra Napoleons öde och med den nionde att lemna ett be-
vis för Guds existens (Ribot), så lärer han beklagligtvis för alla dem,
som ej förut känna denna afsigt, tala till döfva öron, huru mycket
de än ryckas med af symfonierna i öfrigt.
En sträfvan att verka med andra medel än de, i den speciela
konstarten gifna, utmärker åtskilliga, hufvudsakiigen moderna rikt-
ningar inom måleriet och skönliteraturen. Dessa syntetiska och sym-
boliska riktningar afse mindre att väcka en klar konception af konst-
verkets idé; snarast ligger dylika arbetens egentliga styrka i en obe-
stämd biverkan, ett slags förtoning i det ovissa, långt öfver grän-
serna af de mera koncisa föreställningar, hvilka genom synsinnet eller
annorledes väckas i vårt medvetande. Verkan af denna intryckens
spridning i diffusa kretsar kring den medvetet uppfattade föreställ-
ningen om diktens eller taflans ämne blir ett meningslöst nonsens,
om icke tilloppet af oklara föreställningar sker under emotionela förut-
sättningar och har ett visst egendomligt stämningsvärde. Man kan
icke reflektera sig till ett dylikt konstverks rätta betydelse- Betydel-
sen kan vara i hög grad oklar om ens någon, och konstverkets värde
ligger uteslutande i publikens förmåga att uppfatta det på samma sätt
och i samma stämning, som det af konstnären skapades. Det fordrar
resonans och ej förestående, det skall verka kvasi-musikaliskt, det
appellerar till fantasien och ej till eftertanken. Det är en diffus konst
och den måste uppfattas diffust. Inom poesien äro de tekniska med-
len gifva i fonetiska resurser, metriska talförhållanden (olika rytm)
och egendomliga frändskapförhållanden mellan känslor och ord. Men
äfven den grafiska konsten och måleriet ega i liniernas rytm, i teck-
ningens ovissa art och färgernas egendomliga öfvergångar tekniska
resurser, hvilka täfla med musikens i stämningsvärde.
Äro koncentration och diffusion de tvenne facerna i
all medveten tankeutveckling, så inses lätt, huru vissa in-
telligenser komma att utgöra ytterlighetstyper och ensidiga
representanter för det ena eller andra sättet att tänka.
Den ene har en benägenhet att fördjupa sig, den andre
att gå på ytan. Medan den senare ej förmår fasthålla
tankarne, har den förre svårt att släppa dem. Den ene ser
hvarje sak ur tusen synpunkter och i alla möjliga kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
