Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om fantasi, reflektion och kritik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 —
Vi hafva ordagrannt efter den sjukes manuskript åter-
gifvit ofvanstående, hvari förtäljes om de underliga öden
«den ryske ambassadören», «hertigen af Madeira», upplefde
på hospitalet. Vi hafva ock sett, huru han liksom Cervantes
odödlige Don Quichotte slutligen återfick sitt förstånd, huru
kritik och sjukdomsinsigt skingrade fantasiens skuggverld
och återstälde allt till verkliga mått och dimensioner.
Så länge exaltationen är på sin höjd, ryckes den sjuke
med af sin inbillning och förlorar fotfäste i verkligheten.
De i hans romantiska naturell afiade, af exaltationen inspi-
rerade föreställningarne träda inom hans medvetande, starkt
känslobetonade och svällande af lif. Hans inre synfält ut-
fylles så fullständigt af dem att plats ej finnes för de ut-
ifrån kommande korrektiven. Kritiken får ej insteg hos
honom. Det är den lifligaste autosuggestion — han tror,
han vet — det inbillade lifvet är för honom en verklighet,
hvari tviflet i bokstaflig mening ej får rum, då inbillningen
helt och hållet utfyller hans själ.
Efter hand sjunker exaltationens våg och sätter ho-
nom åter på det torra, på verklighetens mera prosaiska
mark, men innan han helt och hållet öfvergifver sin inbill-
ningsverld, fortfar den att vara ett slags «lek» för honom,
en vaken dröm, hvarmed han fördrifver tiden. Detta var
ock hans eget sätt att karakterisera sitt tillstånd under en
period af sjunkande exaltation eller i de senare sjukdoms-
anfallen, då hans maniska uppstämdhet ej nådde den höjd,
som ofvan skildrats.
Jag nämde Bon Quichotte. Månne ej någon, som ge-
nomläser vår patients af en gammaldags sirlighet burna
skildring, huru han egnade sin ridderliga uppmärksamhet
åt den höga damen, som i enklaste förklädnad vistades å
anstalten, skall tänka på Cervantes’ vandrande riddare och
dennes Dulcinea di Toboso.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
