Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En astronomisk fantasiresa genom verldsrymden - Detaljbeskrifning - 1. Astronomien hos månens invånare - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillbaka derifrån inom några minuter; vi ha ej
rättighet att stanna i okunnighet om naturen på denna
närbelägna ö. Låtom oss således landa på denna stjerna
och uppveckla våra observations-anteckningar öfver
denna släta eller bergiga, lugna eller stormiga
vistelseort, som Gud lemnat i arf åt herrar Seleniter.
Men innan vi gå att tillfråga månens invånare om
deras astronomiska systemer och om vetenskapernas
framsteg i deras land, förefaller det oss till en början,
som om vi befunne oss i samma belägenhet som
Macbeth, då han till hexorna ställde den bizarra frågan:
»Finnens I till?» För att således lugna bryderiet hos
dem, hvilka skulle vilja sätta seleniternas tillvaro i
fråga, framställa vi till de sistnämnde ofvanstående
fråga, och vi blifva angenämt smickrade af att höra
dem med en mun svara oss med den cartesiska
syllogismen: Cogito, ergo sum. Vi tänka, derföre äro vi
till. — Vi vilja, à propos den cartesiska metafysiken,
i förbigående anmärka, att det ganska väl kunde låta
sig göra, att månens invånare funnes till och vore
förvissade om sin existens, utan att derföre vara i stånd
att formulera det syllogistiska förnuftsslutet: Cogito,
ergo sum.
Om emellertid, trots detta ganska karakteristiska
svar, hvilket till och med skulle varit fullt
tillfredsställande för Cartesii medvetande, några astronomer
skulle vilja gå ännu längre och helt naivt fråga
seleniterna, om det verkligen är sannt, att de kunna
existera i en sådan verld, der man ej kan upptäcka en
vattendroppe eller ringaste spår af atmosfer, så skola
vi med största villighet framställa denna nya fråga;
men med rodnad på våra kinder höra vi då månens
invånare förebrå oss vårt dåraktiga anspråk, att
förmätet vilja bedöma verlden efter vår svaghets
måttstock, att vilja taga jordelifvet till den absoluta typen
för det universela lifvet, och att vilja envisas att ej
erkänna annat för sannt än det som faller inom våra
iakttagelsers trånga cirkel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
