Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En astronomisk fantasiresa genom verldsrymden - Allmänna skildringar - 12. Om menniskotyperna på de andra verldarna, och om de lefvande varelsernas former i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åt lifvets, såsom vi tro, vigtigaste angelägenheter. För
öfrigt finnes det tid för allt, och för tillfället
sysselsätta vi oss mindre med vetenskapen, än med hennes
tillämpningar (vi voro nästan färdiga att säga
prydnader). Må man icke desto mindre betänka, att på
djupet af den fråga, vi framställt, ligga nutidens
svårlöstaste problemer, de hvilka röra ursprungen, de hvilka
till sina principer äro de allvarligaste och hvilkas
lösning försiggår så långsamt, att nittonde seklets fackla
knappt kunnat belysa de till dem ledande vägarna.
Os homini sublime dedit, coelumque tueri
Jussit, et erectos ad sidera tollere valtus.
Om vi, när vår fantasi förflyttar oss ända bort till
dessa klot, hvilka såsom vårt sväfva i rymdens öken,
våga föreställa oss deras beskaffenhet som bostäder;
om vi med våra blickar söka omfatta fenomenerna i sin
helhet, hvilka framträda på deras yta, — så kunna vi ej
värja oss mot ett intryck som bär en helt och hållet
jordisk prägel och som öfverensstämmer med de oss
omgifvande dagliga företeelserna. För oss, européer,
färgas deras fält af julisolen och klädas af gyllene
skördar eller af grönskande ängar; kullarna bekransas
af tjocka skogar; fälten genomskäras af flodbäddar; det
fattas föga, att vi i dalarnas botten se några stugtak,
sammangyttrade omkring ett grått kyrktorn och
måhända en stad med gamla murar, som mot horizonten
aftecknar sin mörka profil. För tropikernas invånare
erbjuder skådespelet ett annat utseende; från den
sandiga kusten, som sköljes af ett oändligt haf, sträcka
sig omätliga och ogenomträngliga skogar inåt landet,
skogar, hvilkas höjder aldrig prydts af åkrarnas guld
eller ängarnas grönska; växter och djur, allt är
förändradt. Öknens invånare ser en ännu allvarsammare
tafla. Nihil est in intellectu quin fuerit prins in sensu,
säger ett gammalt ordspråk från den empiriska skolan:
intet finnes i förståndet, som ej först gått genom
sinnena. En sanning ligger till grund för detta ordspråk;
den yttre verldens inflytande, dess afspegling i vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
