Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En astronomisk fantasiresa genom verldsrymden - Allmänna skildringar - 12. Om menniskotyperna på de andra verldarna, och om de lefvande varelsernas former i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rikena; — huru än denna de första varelsernas
tillkomst försiggått, måste man dock erkänna, att formen,
storleken, organisationen, lefnadssättet, beskaffenheten
af dessa ursprungliga organismer äro ett uttryck af
viljan hos de krafter som gåfvo dem lifvet, af det
medium i hvilket de uppkommo, af de omständigheter
som omgåfvo deras vagga. Om andra krafter varit
herrskande, om andra ämnen funnits till, om andra
kemiska föreningar kommit till stånd, om andra vilkor
förefunnits, är det fullkomligt visst, att dessa varelser
sjelfva skulle blifvit annorlunda än de blefvo. Detta
är för öfrigt en sanning hvilken vi hvarje dag kunna
studera: till och med nu uppstå olikheter hos alla
varelser både af växt- och djurriket i
öfverensstämmelse med de förhållanden hvarunder de lefva. Det
skulle vara öfverflödigt att vidare orda om detta
faktum, och tro vi oss vara berättigade att uppställa
följande axiom: varelserna framträda i harmoni med
deras födelseort.
Fågeln är skapad för flygten, emedan luften är
hans konungarike; och det är ej blott hans verktyg
för flygt, utan alla hans organer, som harmoniera med
denna hans bestämmelse, från och med lungornas
mekanism, till och med de ihåliga vingbenen. Fisken
måste lefva i vatten: hans blotta form kommer en att
ana denna hans bestämmelse. Skola vi tala om
amfibierna, om flygfiskarna; skola vi framkalla
crustace-erna, dessa den antediluvianske Neptuni sista baroner,
eller insekterna med sina underbara förvandlingar, eller
skogarnas och grottornas fruktansvärda invånare? Alla
skulle de tala till fördel för vårt nyss anförda axiom,
att varelserna harmoniera med deras vistelseorter.
Man kan öfvertyga sig om, att, i den händelse
de ej befinna sig inom sitt rätta hemvist, vare sig man
förflyttar dem till ett främmande medium eller
förändrar det som omgifver dem, de ej länge skola dröja,
innan de sätta sig i jemnvigt med de nya
förhållandena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
