Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 1. Den orientaliska fornåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af slägtena på substanserna och komma sålunda att
beteckna särskilda gudomligheter. Derefter uppstår
polyteismen; man sträfvar att tänka sig tillbaka till
ursprungen, och man tänker sig himmelens förmälning
med jorden; naturens små gudomligheter födas: detta
är kanske ursprunget till historien om Kronos och
Rhea hos grekerna.
Sålunda se vi, huru kosmogonien hos ärvas bildas
af sig sjelf, genom den naturliga härledningen ur
företeelserna. Främmande för astronomiens enklaste
elementer, dröjer det länge innan de fråga sig huru det
kommer till, att solen slocknar i vester och rinner upp
i öster. Efter långt sökande finna de en förklaring:
anländ till slutet af sin dagliga bana, säger man,
afkläder hon sig sitt ljus och går med ett förmörkadt
anlete öfver himlahvalfvet, för att återvända mot östern,
hvarifrån hon följande dag åter uppstiger, återtagande
sitt lysande utseende. Då sålunda Indra representerar
dagens Gud, Solen, representeras natten, den mörka
Solen, af Varouna. — Detta sätt att skapa
gudomligheter ger ett approximativt begrepp om den förvirring
med hänseende till de kosmogoniska begreppen som
herrskar bland dessa folk.
Ett anmärkningsvärdt drag i aryanska folkets
historia, och hvilket mer än något annat visar dess
tidigare framträdande än andra folks, är, att hvarken
månen eller stjernorna betraktas som gudomliga
personifikationer. Konstellationerna hafva ej erhållit
bestämda namn, om ej möjligtvis Stora Björnen. Man
talar knappt nog om de tolf månaderna. Denna
eldsdyrkan är tidigare än den kaldeiska perioden, då
reguliera astronomiska observationer företogos, hvilka
lemnade elementer till gudasagorna. Man har ej ens
kunnat skilja planeterna från fixstjernorna, och Venus
ensam har ett namn, emedan hon visar sig vid solens
upp- eller nedgång och betraktas som en stjerna
hvilken vill motsätta sig Indras makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
