Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 2. Vesterlandets forntid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka såsom bevis för sanningen af sina påståenden
ofta tillgrepo uppgifter som voro ännu mer osäkra
och underkastade diskussion än sjelfva åsigterna,
anföra vi, att bland dessa bevis förekom den helt och
hållet godtyckliga idéen att solens och stjernornas eld
näres af utdunstningen från vattnet. Detta sätt att
resonera har mycken likhet med det hos Pythagoras,
då han säger att månen är en jord, liknande vår,
emedan han är bebodd. Angående denna fråga om
principerna, så finner Anaximandros från Miletos dem
i det oändliga, men olyckligtvis säger han oss icke,
såsom Plutarkos spetsigt anmärker, hvari hans
oändlighet består, om det är luften, vattnet, jorden eller
någon annan substans. Arkelaos från Athen sade
att allt tillkom genom luftens kondensering eller
förtunning. Pythagoras från Samos anger nummertalen
och deras förhållanden såsom verldarnas princip.
Heraklitos och Hippasos från Metapontos hafva i
motsats mot Thales trott att allt härstammade från elden,
och att allt åter skulle upplösas i den. Epikuros
skapade derefter de osynliga atomerna. Empedokles
erkände fyra elementer och två principer; dessa båda
principer voro vänskapen och tvedrägten. Sokrates
och Platon uppställde tre principer: Gud, materien och
idéen. Aristoteles skapade grundväsendet eller formen,
materien och egenskapslösheten. Zenon erkände Gud
och materien etc. Men alla dessa systemer hade hvart
och ett sitt bevisningssätt och grundade sig på mer
eller mindre skenfagra skäl.
Vilja vi nu veta hvilka begrepp de gjorde sig
om verldens anordning? I allmänhet befinner sig
jorden i medelpunkten. Parmenides omgaf henne med
flera koncentriska sferer, af hvilka en del äro af en
tätare och en annan af en mera förtunnad materia.
Leukippos och Demokritos omsvepa verlden med en
hinna. Platon ställer elden i främsta rummet, sedan
etern, luften, vattnet och jorden. Aristoteles sätter
etern framför elden. Epikuros anser dem alla hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
