Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 3. Från år ett till år ett tusen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en berättelse från himmelen de proprio visu. Dagen
efter hans död, sedan anstalterna till likbegängelsen
blifvit fulländade, började kroppen att röra sig i kistan,
och till alla ogudaktigas häpnad reste sig Sauve,
liksom om han uppvaknat ur en sömn, öppnade ögonen,
sträckte ut händerna och utbrast: »O, barmhertiga
Gud! hvarför har du låtit mig återvända till min
jordiska bostads mörka rum, då i himmelen din
barmhertighet var mig mer värd än lifvet i detta syndiga
århundrade?» Då alla stodo slagna af häpnad,
frågande honom hvad ett dylikt under kunde innebära,
steg han ur kistan, men uppenbarade för ingen hvad
han hade sett. Efter trägna böner sade han emellertid
tre dagar derefter till sina lärjungar: »Då I för fyra
dagar sedan funnen mig död i min cell, fördes jag af
englar upp till himmelen; det tycktes mig som om jag
hade solen och månen, molnen och stjernorna under
mina fötter; man ledsagade mig in genom en port,
mera lysande än denna dag, i ett rum, uppfyldt af
en obeskriflig glans och af omätligt omfång, hvars
golf lyste af guld och silfver; der fanns en sådan
oerhörd mängd af båda könen, att blicken hvarken på
rummets bredd eller längd kunde öfverskåda den
ofantliga massan. När englarne, som gingo före oss, banat
oss väg genom den tätt slutna massan, nådde vi ett
ställe hvilket vi redan på afstånd hade bemärkt, och
hvaröfver ett moln, mer strålande än solljuset, låg
utbredt; man kunde der icke upptäcka hvarken solen,
månen eller någon stjerna; det strålade af sin egen
klarhet; från molnen utgick en röst, liknande bruset
från forsande vatten .... Rösten sade: »Må han
återvända till jorden, ty det är nödvändigt för våra
kyrkors väl.» Sedan jag lemnat mina ledsagare, återvände
jag gråtande genom samma port hvarigenom jag
inträdt.» — Gregorius från Tours, som omtalar denna resa
till himmelen och denna uppståndelse, tillägger: »Jag
vittnar inför den allsmäktige Guden, att jag hört hvad
jag här berättar från S:t Sauves egen mun.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
