Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 4. Slut på skymningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordning, är det tillbörligt att man blott erkänner
tillvaron af en enda verld, och icke af flera.
Man bör svara att den ordning som råder bland
de af Gud skapade varelserna är ett i ögonen fallande
bevis för verldens enhet. Ty verlden är just en enda,
emedan hon är underkastad denna ordning utan like,
enligt hvilken de olika delarna hänföra sig till
hvarandra. Men alla varelser som hafva sitt upphof från
Gud äro sins emellan ordnade och hänföra sig alla
till Gud sjelf. Följaktligen är det nödvändigt att alla
skapade väsenden tillhöra en enda och samma verld.
Det är derföre som de, hvilka icke erkänna den allt
ordnande visheten som verldens upphof, utan tillskrifva
slumpen hennes tillvaro, hafva kunnat antaga att det
fanns flera verldar. Sålunda har Demokritos sagt att
det var atomernas sammanträffande som frambragt
denna verld och en oräknelig mängd andra.
Man bör besvara det första inkastet med att
skälet hvarför verlden bör vara en enda är det, att
alla varelser böra hänföras till samma mål under samma
gemensamma lag. Derföre sluter Aristoteles till Guds
enhet, som styrer oss med den ordningens enhet som;
herrskar i allt som finnes till. Och Platon bevisar
verldens enhet genom enheten i typen och förebilden,
hvars afbild den är.
På det andra inkastet svarar man att det icke
finnes någon verkande orsak, som har den materiela
mångfalden till sitt ändamål, emedan den materiela
mångfalden icke har något bestämdt mål; den sträfvar
af sig sjelf mot det obestämda, och det obestämda kan
icke vara någon varelses mål. Men när man säger
att flera verldar äro bättre än en enda, förstår man
dermed den materiela mångfalden. Detta bättre kan
ej vara det mål Gud föresätter sig; ty om två verldar
vore mer värda än en enda, så skulle tre vara mer
värda än två, och man skulle sålunda kunna fortfara
i oändlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
