Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 4. Slut på skymningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drinkare vid ett dryckesgille filosofera öfver de olika
vinerna. Den ena prisar sirockon, en annan
nordanvinden, en tredje zefiren etc.» Sedermera komma en
mängd detaljer rörande de naturliga funktionerna, från
hvilka de äro befriade eller af hvilka de lida i högre
grad än vi. . . och slutligen om sättet hvarpå de
uppgifva andan.
Resan till Papefiguernas och Papimanernas ö är
ett bitande skämt. Vi skola säga ett ord om
Ferrementernas ö.
»Sedan vi väl barlastat våra magar fingo vi god
vind och tillsatte våra segel. Som vind och sjö voro
gynsamma, anlände vi inom två dagar till
Ferremen-ternas ö, hvilken vi funno öde och endast befolkad
med träd som buro spadar, hackor, liar, skäror, saxar,
knifvar etc. Andra buro dolkar, lancetter, värjor etc.
Den som vill hafva något af dessa verktyg behöfver
endast kittla trädet, och genast faller det önskade
föremålet för hans fötter.
.... Längre bort landstiger Pantagruel på Odernas
ö, »der vägarna åka». Man behöfver endast ställa sig
på en väg som går i den önskade riktningen, för att
förflyttas dit man önskar. »Vägarna röra sig liksom
djuren, säger han, och somliga äro irrande vägar,
liksom planeterna, andra korsvägar, tvärvägar etc.»
Vi skola afsluta dessa utdrag med ett par stycken
ur denna satir mot resebeskrifvares oförskämdhet.
»Jag såg der sfinxer, hafsvidunder och apor,
hvilkas framfötter liknade händer och med bakfötter
liknande menniskans fötter; hyenor och noshörningar,
hvilka senare äro stora som flodhästar, hafva svans
som elefanten, betar som vildsvinet och horn som äro
rörliga liksom åsnans öron.
Leukokruterna, lättfotade djur och stora som åsnor,
hafva hals, svans och bröst som ett lejon, ben som
en hjort, mun sträckande sig ända upp mot öronen
och endast tvänne tänder, en i öfre och en i undre
käken; de tala med mensklig röst. Jag såg der Manti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
