Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 5. Pånyttfödelse (1543—1634) - Kepler: Resa till Månen - Filosofer. — Astrologer. — Alkemister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädgårdar, under det att den andra liknar våra falt,
våra skogar och öknar.
Genom djupa kanaler leda de in det kokheta
vattnet i grottorna för att uppvärma dem; de
uppehålla sig der en stor del af dagen och intaga der sina
måltider; först mot aftonen lemna de dem. Frukterna
på marken födas, lefva och dö under loppet af en dag,
och hvarje ny dag frambringar nya. De döda djuren,
för att begagna dem som näringsmedel. Ehuru de
sällan gå ut under dagens lopp, ser man dem dock
stundom vällustigt utsträckta i solljuset framför
öppningarna till de svala grottorna, dit de med lätthet
kunna taga sin tillflykt.
Kepler slutar sin historia med att säga, att molnen
ofta utgjuta sig i regn öfver hemisferen som bebos af
subvolves, och att ett oväder af detta slag väckte
honom ur hans måndröm.
Månne Pytheas åsigt föresväfvade Kepler när han
sammanskref sitt arbete? Denne geograf sade att på
ön Thule, belägen på sex dagsresors afstånd norrut
från Storbritannien och helt och hållet inom den
kalla regionen, det hvarken fanns jord eller haf eller
luft, utan en sammansättning af dessa tre elementer,
hvarpå jorden och hafvet hvilade och som tjenade till
en föreningslänk emellan de olika delarna af
universum, utan att det var möjligt att beträda denna yta,
hvarken till fots eller på ett fartyg. Pytheas talade
derom som om en sak hvilken han sjelf hade skådat.
I alla händelser kunde denna hågkomst endast med
författarens vilja inverka på hans arbete;
upphofsmannen till de tre lagarna visste bättre än någon annan
hvad han borde tro.
Vi komma härvid att tänka på en berättelse som
Vayer anför i sina bref. Det tyckes som om en munk,
sannolikt en slägting till orientens munkar i öknen, skulle
berömt sig af att hafva varit vid verldens slut, och att
han der funnit sig nödsakad att böja sig ned, emedan
himmelen och jorden der sammanlöpte med hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
