Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 8. Pater Athanasius Kirchers extatiska resa genom himlarymden och om verldarnas mystiska invånare (1656—1667)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låta himmelen med de af englar styrda kloten på
tjugufyra timmar vända sig omkring verldsaxeln, som
för honom, Kosmiel, att på ett ögonblick hafva
förflyttat sin skyddsling från Sirius till Polstjernan
(svaret är i sanning bevisande); att för öfrigt Scheiner och
Mersenne bevisat, att en sten endast fordrade sex
timmar för att falla från Firmamentet till jorden; och att,
om man nödvändigt vill hafva ett naturligt exempel
på hastighetens möjlighet, man endast behöfver tänka
på blixten; men att man dock till slut bör tro på det
obegripliga i Guds verk. Man talar sedermera om de
tillfälliga stjernornas uppkomst och synnerligast om
den som år 1572 blef synlig i Cassiopea; slutligen om
skapelsens omätlighet, och författaren känner sig icke
litet generad när han betänker, att den fysiska rymden
nödvändigtvis måste vara obegränsad; men då han vet
att ett sådant påstående är ett teologiskt fel, afhåller
han sig från att uttala det. Resan slutar med en
tacksägelsebön till Honom, som till menniskans ära
frambragt så många obegripliga ting.
Vi skulle vilja framlägga en öfversigt af denna
resas andra afdelning, men utrymme saknas oss, och
vi måste således afsluta denna korta öfverblick. Vi
vilja endast tillägga att ofvanför det omätliga
firmamentet ligger den orörliga Empyréen, der Guds Son
och jungfru Maria vistas i kroppslig gestalt, och dit
alla utvalda skola komma efter den yttersta domen.
Denna lysande region öfverstrålar de klaraste solar;
den omsluter universum, som periferien medelpunkten.
Om vi icke från jorden kunna se hans bländande ljus,
så kommer det sig deraf, att en ofantlig vattenmassa
ligger mellan honom och Firmamentet: de Öfre
vattnen, som på skapelsedagen afskildes från de undre.
Det tyckes emellertid som om författaren vacklat
mellan tvänne motsatta åsigter, när han å ena sidan talar
om Empyréens omätlighet och å den andra om de
utvaldas ringa antal. För att befolka denna omätliga
rymd hade det sannolikt varit förnuftigare handladt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
