Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 8. Pater Athanasius Kirchers extatiska resa genom himlarymden och om verldarnas mystiska invånare (1656—1667)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man har någon gång betraktat Gassendi som en
anhängare af läran om Verldens själ, och vissa
stycken i hans talrika arbeten tyckas gifva stöd åt ett
dylikt omdöme. Emellertid har han äfven bemödat
sig om att motarbeta ett dylikt falskt omdöme. I
motsats mot Pythagoreerna erkänner han icke verldssjälen
i annan bemärkelse än som en universel och
omedveten kraft, lifvande hvarje atom af materien, men denna
kraft är icke Gud. Gud styr verlden som styrmannen
ett skepp; han ingår icke som en integrerande del i
verlden, lika litet som kaptenen är en integrerande
del af skeppet. Det är »en särskild kraft, utbredd
öfver hela verlden, hvilken såsom ett slags själ till
ett helt förenar dess olika delar, hvilken hindrar deras
förskingring, hvilken återför hvart och ett till sitt hela,
jordens ting till jorden, månens ting till månen, och
så med alla de andra verldarna, och som ger upphof
till hvarje inbördes förhållande, korrespondens och
sympati mellan dem. Hon utöfvar desslikes ett mer
allmänt inflytande genom jordens, månens, Mercurii
och de andras klot, sammanbinder det hela, men
skiljer sig från den vegetativa, sensitiva och förnuftiga
själen, och är framför allt otillgänglig för andliga
gåfvor, för nåden och saligheten. Hon beror af Gud,
men är icke Gud, alldenstund Gud icke kan
sönderdelas och ingå i förgängliga former.» Sålunda är icke
Gassendi panteist.
Rörelsen till förmån för stjernornas beboelighet
bemäktigade sig vid denna tidpunkt de mest olikartade
menniskor. År 1667 tillät sig den fromme Baxter, på
samma gång han ingick som fältprest vid engelska
parlamentets armé mot Cromwell, att med kristlig
andakt höja sina tankar mot de himmelska sfererna,
varande i detta hänseende en föregångare till Thomas
Chalmers och Frayssinous. Visserligen är det sannt,
att från hans såväl som från en hop förstenade
teologers i vårt tidehvarf synpunkt vår lära
hufvudsakligen tjenade som en tröstegrund för dem som med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
