Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 10. Fantasiresor under det adertonde århundradets början. Dikt och fantasi (1700—1750)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vems editiorj.» Han citerade stycket: »Jag förstår icke
rätt väl grekiska, sade jätten. — Icke jag heller, sade
den lilla filosofen. — Hvarföre, återtog Micromegas,
citerar ni då en viss Aristoteles på grekiska? — Man
måste väl, svarade den lärde, säga det man alls icke
begriper på det språk man minst af alla förstår.»
En Cartesisk filosof tog till orda och sade: »Själen
är en ren ande, som i sin moders sköte emottagit alla
metafysiska idéerna, och som, när han utgår derifrån,
nödsakas att gå i skola, för att på nytt lära hvad
den så väl visste och som den ej längre skall veta. —
Det lönade just icke mödan, sade tremila-menniskan,
att din själ var så lärd i din moders sköte, för att
blifva så okunnig när du skulle få skägg på hakan.
Vändande sig till en annan vis man, som han
höll på sin tumnagel, frågade Micromegas honom
hvad hans själ var och hvad den gjorde. »Ingenting
alls, svarade Malebranches anhängare; det är Gud som
gör allt för mig, jag ser allt genom honom, jag gör
allt genom honom, det är han som gör allt, utan att
jag behöfver blanda mig deri. — Då vore det likså
godt att icke finnas till, svarade den vise jätten. —
Och du min vän, sade han till en Leibnitz’ anhängare,
som var der, hvad förstår du med din själ? Hon ar,
svarade han, visaren som angifver timmarna, under
det att kroppen sätter urverket i rörelse, eller ock är
det hon, om ni så vill, som sätter verket i rörelse,
under det att kroppen visar timmarna; eller ock är
själen verldsalltets spegel, och min kropp spegelns
ram: allt det der är ju sjelfklart.»
En liten anhängare till Locke stod straxt bredvid
och yttrade, när man tilltalade honom: »jag vet icke
huruledes jag tänker; men jag vet, att jag aldrig
tänker annat än genom sinnenas tillskyndelse; att det
gifves immateriela och intelligenta substanser, är något
jag alls icke betviflar; men att det varit för Gud
möjligt att meddela tanken åt materien, det är något jag
på det högsta drager i tvifvelsmål. Jag vördar den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
