Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 11. Fantasiens verldar träda hvarandra tätt i spåren; verklighetens verldar blifva sällsyntare (1750—1800) - Några teologiska domslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svalna. Om en sådan himmelskropp således är afsedd
att bebos, måste den snarare betraktas som en
be-straffningsort än som en vanlig bostad.
Det är tydligt att vårt systems förnämsta
himmelskroppar äro harmoniskt ordnade hvar och en i
enlighet med sin bestämmelse; göra emellertid icke
kometerna ett undantag från denna regel då de genom
sitt närmande till jorden orsaka pest, hungersnöd och
tyckas uppträda som medel att verkställa Guds
straffdomar? Då dessa kroppar röra sig i helt olikartade
banor mot alla de öfriga himlakropparna, måste deras
verkningar och inflytelser likaledes vara helt olika.
Under sin ledning af verldsalltet kan den gudomliga
Försynen begagna sig af sådana stjernor till
verkställandet af hennes straffande rättvisa genom att, när
de närma sig vår verld, injaga bäfvan hos och straffa
syndarne. Och dessa klot skulle vara rättvisans
verktyg icke blott i det hänseende vi nyss påpekat, utan
äfven, såsom en del menniskor trott, genom att efter
döden blifva de fördömdas bostäder och pinorum. Men
om äfven förhållandet skulle vara sådant, har man
likväl ett bevis på Försynens godhet deri, att de så
sällan återkomma i jordens närhet, att deras vistande
der är kort, och att de använda ett stort antal år
för att fullborda resten af sitt omlopp.
Derham framkastar ännu en annan gissning.
»Framför allt, säger han, betraktas sjelfva solen, det
stora föremålet för hedningarnas dyrkan, af en del
bland våra lärda samtida såsom den sannolikaste platsen
för helvetets belägenhet.» Swinden har rörande detta
ämne skrifvit en afhandling med titeln: Under
sökningar angående helvetets beskaffenhet och läge.
Man kan icke neka till att det är en ganska
egendomlig idé att till planetverldens lysande medelpunkt
vilja förlägga ett fasans och straffets hemvist.
Den lille abbéen Dicquemare från Havre är ett
intressant exempel på dem som, önskande att med ena
foten stödja sig på dogmen och med den andra på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
