Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 11. Fantasiens verldar träda hvarandra tätt i spåren; verklighetens verldar blifva sällsyntare (1750—1800)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att kunna skrifva till dig, och jag har funnit det. . .
Iordningställ taflor af sammanfogade bräder, på det
att jag med mera lätthet måtte kunna nedskrifva hvad
jag har att meddela dig: inställ dig här i morgon på
samma plats; det är nu för sent, stjernan rullar, min
linea är icke längre rak, och det är . . .» Den lysande
pilen försvann.
De båda vännerna, den ena en invånare på
jorden, den andra en invånare på månen, samtalade
sålunda med hvarandra under nattens tystnad. Se här
några uppenbarelser, som kunna intressera oss.
»Döden är icke sådan man föreställer sig den; de
lefvande göra sig om honom en falsk och hemsk
föreställning. Då jag kände mitt hjerta nära att brista,
fann jag mig begåfvad med förmågan att kunna
genomtränga de hårdaste kroppar, ingen tjocklek förmådde
hämma mig; hela materien föreföll mig porös och
genomborrad som ett såll, och min vilja blef min
vägvisare under mitt stigande uppåt. Vetenskapen,
alltid oviss på jorden, framstår här med en
öfvertygande klarhet. Gud, som utrustat ögat med företrädet
att kunna nå det aflägsnaste klot, har värdigats
förläna tanken förmågan att kunna göra sig förstådd
öfver allt inom det stora med förnuftiga och känsliga
väsenden befolkade verldssystemet; jag samtalar med
dem, hvilkas skrifter jag beundrat; intet afstånd
lägger hinder i vägen för idéernas snabba flygt, och
tryckerikonsten är endast en grof efterhärmning af
denna höga gåfva, förmedelst hvilken alla invånarne
på de himmelska kloten sins emellan utbyta tankar
med hvarandra.
Är det verkligen på dessa strålande klot jag ser,
frågar den lefvande, som alla menniskoslägten, som
lefvat på jorden, skola återförenas, och äro de goda
och de onda der utan åtskilnad sammanblandade med
hvarandra? — Ett förflutet lifs hemligaste gerningar,
svarar anden, afslöjas der för allas blickar, vårt lifs
historia står på ett för alla fattligt sätt målad på vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
