Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 11. Fantasiens verldar träda hvarandra tätt i spåren; verklighetens verldar blifva sällsyntare (1750—1800)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter några års förlopp funno sig vår hjelte och
hjeltinna omgifven af en hop lofvande barn, hungriga
och nyfikna. Barnen liksom föräldrarna kände sig
öfverlyckliga af att besitta förmågan att kunna flyga
omkring i rymden, och inom kort förenade sig
Victorin med sin äldste son för att verkställa resor till
södra vändkretsen.
Der påträffade våra flygande menniskor underbara
öar, hvilka aldrig sedan blifvit återsedda af någon
resande. Den första, hvilken man naturligtvis kallade
Kristina, var bebodd af nattmenniskor. Ett kopparstick
(boken är nemligen utstyrd med gravyrer), framställer
en manlig och en qvinlig nattmenniska, nakna, betäckta
med glest hår och försedda med mycket långa ögonhår:
de hålla ögonen tillslutna, emedan dagen är i
annalkande, och tyckas trefva sig fram. Vi skola omnämna
några af de öar hvilka våra hjeltar upptäckte, besökte
och beskrefvo. Vi få icke glömma att nämna, att
författaren gjort sig mödan att afteckna de upptäckta
typerna.
Den andra ön, hvilken man kallade Victorins ö,
och som var belägen vid Patagonien, beboddes af
jättar. De flygande menniskorna roade till den grad
landets konung, den store Horkhoumhaunloch, att han
erbjöd sin dotter, den vackra Ischmiehtois, till äkta åt
Victorins son. Den tredje ön var befolkad med
ap-menniskor; den fjerde med björn-menniskor. Från
hvarje af dessa öar medtogo de ett par af de olika
könen och förde dem med sig till ön Kristina, som
sålunda befolkas med en olikartad mensklighet af
alldeles nytt slag. De besökte sedermera
hund-menniskornas ö, och sedan svin-menniskornas etc. ... Vi tro
oss böra stanna här med vårt uppräknande.
Författarens uttryck äro allt för litet beslöjade, och ofta är
en cynisk råhet arbetets mest utmärkande drag.
Arbetets förherrskande tanke rör sig omkring
fortplantningen. Denna idé, som på ett groteskt sätt fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
