Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 11. Fantasiens verldar träda hvarandra tätt i spåren; verklighetens verldar blifva sällsyntare (1750—1800)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvilka äro de olika planeternas invånare? För
att besvara denna fråga skärskådar författaren
planetbanornas inbördes förhållanden, och då han hyser den
öfvertygelsen att dessa banor småningom hopdragas,
till dess planeterna slutligen falla ned i Solen,
klassificerar han verldarna med hänseende till deras
lefnadsålder i följande ordning. Jorden har tillryggalagt fyra
femtedelar af sitt lefnadslopp; hon är 80 år gammal.
Venus har ej så lång återstående lifstid; hon är 85 år;
Mercurius är ännu äldre, 90 eller 95 år. Solfläckarna
äro, så framt de kunna betraktas som planeter, 98
eller 99 år. Mars har endast uppnått 70 års ålder.
Jupiter, Saturnus och Uranus äro ännu yngre, emedan
längre tid återstår för dem, innan de finna sin död i
Solen. Kometerna, hvilka enligt denna teori bilda
planeter, så snart deras banor närmat sig cirkelformen,
äro endast försedda med de första möjliga varelser,
fiskarna; Uranus är befolkad med arter, tillhörande
hvalfiskarnas slägte; Saturnus med amfibier, eller
möjligen med landtdjur; Jupiter kan redan vara bebodd
af menniskor vid polerna; ty det är vid dem lifvet
tager sin början. Mars liknar jorden, men är yngre:
ungefär sådan den senare var för några millioner år
tillbaka. Venus deremot är några millioner år äldre
än jorden: hos henne torde det högsta djurslägtet
representeras af aporna, hvilka så godt de kunna föra
spiran öfver djurriket. Hvad Mercurius angår, torde
lifvet vara utslocknadt på honom, så framt icke
möjligen de minsta djurslägten ännu lefva på honom:
»Må hända, säger romanskrifvaren, kaninen, som är
mycket liflig och föga noga i valet af sin föda, der är
djurverldens konung, — så framt icke denna rang
tillkommer råttan eller musen.»
Författaren påstår att en planets första lefvande
varelser utgöras af jättar. De kolossala ben, man
anträffat i vår jords äldsta lager, tjena honom till
stöd för denna åsigt. Han tror på tillvaron af jättar,
som ursprungligen varit 7 mil långa, och hvilka lefvat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
