Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 12. Nittonde århundradet. Slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jande själavandringarna skulle i längden blifva
osmakligt och förvirradt. När en planetsjäl skiljer sig från
sitt döda klot, går hon att bebo en ung komet,
hvilken hon leder till en ny sol, såsnart han blifvit renad
och dertill mogen, hvarefter man begynner ett nytt lif
inom stjerneverldens harmoniska skapelse. Sedan den
stora själen genomgått en kedja af existenser i flera
planetkroppar, stiger den till graden; d. v. s. att om
den under tillräckligt lång tid varit drabantsjäl, blir
den derefter planetsjäl, derpå själ i en nebulosa, vidare
själ i en sol och så vidare själ i ett universum, i två
etc; de menskliga, animala och vegetativa själarna
följa den stora själens utveckling, tilltaga i utveckling
under flera milliarder år.» Sedan ... ja sedan är det
temligen svårt att förstå hvad det skall blifva af dem.
För Fourier äro slutligen stjernorna lefvande och
tänkande väsenden, sins emellan förenade såsom våra
familjer eller samhällen. Då en planetsjäl begår ett
felsteg, »förlägges hon i karantän af sina grannar»;
om hon är sorgsen, tröstar man henne på alla sätt;
om hon är sjuk, vårdar man henne väl, men man
afstänger henne från ett friare och förtroligare
umgänge. Dessa förtroliga umgängen, genom hvilka
planeternas invånare frambringas, underhållas »genom
aromatiska strängar, längs hvilka aromerna, som utsändas
från den ena stjernan till den andra, fortplantas,
ungefär som man vid våra fyrverkerier ser eldgnistan
fortplantas längs efter den med krut inpudrade stubinen,
hvilken, om den vore tillräckligt lång, skulle kunna
fortplanta elden till hvilket afstånd som helst.» Vi
skola icke längre uppehålla oss vid de kosmogoniska
idéer som blifvit framställda af författaren till
Phalansteren, synnerligast som vi redan i ett föregående
arbete talat om dem.
Men vårt århundrade har icke blott varit vittne
till framträdandet af bizarra systemer, af afhandlingar,
der frågan behandlats från teologisk synpunkt eller
från en skämtsam sida; de former vi i det föregående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
