Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 12. Nittonde århundradet. Slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utom jordens sfer, att höja blicken mot denna sista
evighet, som skulle inträda med en ny himmel och
en ny jord, hvilka förhoppningar hos henne närdes af
ett slags ny-kristendom. Författarinnan tror på
kropparnas uppståndelse och på verldens förnyelse under
jordens sista dagar, utan att dock kunna höja sig till
en sann åskådning af verldsalltets verkliga
beskaffenhet; men hennes förhoppningar andas dock en viss
storhet, när hon med hjertats vältalighet förkunnar
själens eviga identitet, kärleksbandens fortvaro och det
kommande lifvets rastlösa verksamhet. Vid sidan af
detta arbete vilja vi ställa ett annat, som förtjenar en
viss uppmärksamhet: Alcime, Skildringar från
himlarymden, der författaren, genomträngd af de sanna
principer hvarpå verldsalltets filosofi grundar sig, under
den riktiga formen framställer den sanna harmonien,
som förenar själens sträfvanden med skapelsens
verkliga tillstånd. I sin dikt antager han att på solen,
som upplyser oss, en högre mensklighet lefver, i hvars
sköte vår verlds ryktbaraste män, efter att åter hafva
inkarnerat sig, njuta en sådan tillvaro som våra visa
optimister sträfva att förbereda här nere.
Författaren har nu kommit till en ömtålig punkt
i sin afhandling. Han vill hvarken uppträda som
historieskrifvare i sin egen sak eller lemna kedjan
ofullbordad genom uraktlåtandet att omnämna den punkt
hvari de konvergerande linierna sammanlöpa;
alternativet är kinkigt och författaren vet icke rätt huru han
skall draga sig ur förlägenheten.
Till lycka för honom befinner sig icke samtidens
historia i samma ställning som den gamla eller nyare
historien. Då numera alla bildade menniskor följa
med tidens händelser, är han derigenom befriad från
skyldigheten att återkalla dem i läsarens minne. Han
skall derföre endast ytterligare tillägga några få ord.
Ett årtionde före år 1862 tillbragte en anspråkslös
drömmare de vackra sommarnätterna med att betrakta
himmelen; vårens herrliga dagar under ensligt umgänge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
