Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Fader», utropade Magis, »du måste beundra, hur
de alla rusa fram med näsan pekande mot den unga
damens sfäriska midtelparti, nu sedan detta midtelparti
fått ett rosafärgadt omhölje. Sfären ger geometrikerna
mycket att tänka på genom sina många egenskaper. När
den framgår ur den fysiska och lefvande naturen, vinner
den därigenom nya egenheter. Och för att pingvinerna
skulle få fullt klart för sig det intressanta med denna
figur, måste de upphöra att se den för sig med sina
ögon och i stället komma att föreställa sig den i sina
tankar. Själf känner jag mig just nu oemotståndligt
dragen till den där pingvinskan. Är det väl därför att
hennes kjol låter bakdelen framträda som det väsentliga,
storslaget förenklar den, förlänar den en allmän
och syntetisk karaktär och endast för tanken på dess
rena idé, dess gudomliga princip, hvad vet jag? Men
jag tycker, att om jag omfamnade henne, skulle jag
äga kvintessensen af all mänsklig vällust. Säkert är, att
blygsamheten ger kvinnorna en oemotståndlig dragningskraft.
Jag är så illa däran, att det vore förgäfves att
söka dölja det.»
Med dessa ord drar han upp sin kåpa så långt han
kan, rusar efter pingvinerna, skuffar undan dem, knuffar
omkull dem, klifver öfver dem, trampar på dem, krossar
dem, kommer fram till Alkas dotter, griper henne
med båda händer om det rosafärgade klotet, som är
föremål för ett helt folks blickar och begär och som
plötsligt i munkens ärmar försvinner i en hafsgrotta.
Då trodde pingvinerna, att solen hade slocknat. Och
den helige Maël förstod, att djäfvulen hade antagit
munken Magis’ skepnad för att gifva Alkas dotter de
höljande doken. Han var upprörd i sitt kött, och hans själ
var bedröfvad. När han med långsamma steg återvände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
