Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möta andarna af de pingviner, som dött odöpta och som
nu likt blekblåa lågor under hvinande kvidan om
natten irrade omkring på den öde stranden. Ty det troddes
allmänt, ehuru inga bevis funnos, att flera af de
pingviner, hvilka på den helige Maëls bön blifvit förvandlade
till människor, aldrig undfått dopet och gingo igen efter
sin död för att gråta i stormen. Kraken bebodde en
otillgänglig grotthåla på den hemska stranden. Det enda
tillträdet till grottan var genom en naturlig, hundra fot
lång underjordisk gång, hvars början doldes af en tät
skog.
Men en kväll, när Kraken vandrade öfver den öde
heden, mötte han af en slump en ung, behagfull
pingvinska. Det var just densamma, som munken Magis
för ej länge sedan med egen hand beklädt och som varit
den första som burit kyskhetsdoken. Till hågkomst af
den dag, då den häpna pilgrimshopen sett henne
ärofullt fly bort i sin morgonrodnadsskära dräkt, hade hon
fått namnet Orberosa. [1]
När hon fick se Kraken, utstötte hon ett rop af
fasa och sökte springa undan honom. Men hjälten grep
henne i de fladdrande slöjorna och tilltalade henne med
dessa ord:
»Ungmö, säg mig ditt namn, din släkt och ditt land!»
Men Orberosa betraktade Kraken med förfäran.
»Är det eder, jag ser, herre», frågade hon
darrande, »eller är det eder vredgade själ?»
Hon talade så, ty Alkas invånare hade icke hört
af Kraken, sedan han tog sin boning på Skuggornas
strand, och de trodde därför, att han dött och nedstigit
till nattens demoner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
