Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett par dagar förut hade jungfru Orberosa försvunnit.
Först hade man icke oroat sig öfver hennes
frånvaro, ty hon hade flera gånger blifvit bortförd af
vilda och älskogslågande män. Och de vise förvånade
sig icke häröfver, i anseende till att denna ungmö var
den skönaste af pingvinskor. Man iakttog till och med,
att hon stundom gick sina förförare till mötes, ty ingen
kan undgå sitt öde. Men när man denna gång icke
såg henne komma tillbaka, började man frukta, att
draken tagit henne.
Dalles-dalens invånare blefvo också snart varse, att
denna drake icke var en af de vanliga fablerna, som
kvinnorna berätta vid brunnen. Ty en natt tog vidundret,
i byn Anis sex höns, ett får och en liten fader- och
moderlös gosse, som kallades lille Elo. Hvarken af djuren
eller barnet fann man det minsta spår följande morgon.
Strax församlades byns äldste på stora torget och
sutto till råds på stenbänken om hvad som var tjänligt
att företaga under dessa svåra omständigheter.
Och sedan de förekallat alla af pingvinerna, som
sett draken den ödesdigra natten, frågade de dem:
»Lade ni icke märke till, hur han såg ut och hur
han betedde sig?»
Och hvar och en svarade i tur och ordning:
»Han har lejonklor, örnvingar och ormstjärt.»
»På ryggen har han en taggig kam.»
»Hela hans kropp är betäckt med gulskiftande fjäll.»
»Hans blick tjusar en och gör en stel. Han spyr
eldslågor.»
»Han förpestar luften med sin andedräkt.»
»Han har drakhufvud, lejonklor och fiskstjärt.»
Och en kvinna från Anis, som ansågs hafva ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
