Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
villfarelsens tid hade en förkänsla af sanningen. Man
behöfver ju inte tro det, men det är för mig ljufligt att
hafva den öfvertygelsen.»
När den gamle Hilarius så talat, önskade han mig
en välsignad nattro och aflägsnade sig med broder
Hya-cinthus.
Jag återtog den ljufliga läsningen af min skald.
Medan jag satt med boken i handen och tänkte på hur
de, som Amor låter täras af ett grymt ve, vandra på
ensliga stigar i myrtenskogens djup, kommo stjärnorna
och blandade sitt skälfvande återsken med vildrosbladen
i klosterfontänens vatten. Men i ett slag försvann det
blida ljuset, vällukten och himmelens frid. En
vidunderlig nordanvind med mörker och oväder gick tjutande löst
på mig, lyftn upp mig och förde bort mig som ett halmstrå
öfver fält, städer, floder och berg, genom åskmullrande
moln och i en natt, som utgjordes af en lång rad af
nätter och dagar. Och när orkanen efter sitt grymma
och ihållande raseri omsider saktade sig, befann jag mig
långt ifrån mitt hemland, nere i en dal, som omgafs
af cypresser. En kvinna med stränga och sköna drag,
klädd i långa slöjor, kom då fram till mig. Hon lade
sin vänstra hand på min skuldra, och höjande sin högra
arm mot en lummig ek, sade hon:
»Se!»
Genast igenkände jag sibyllan, som vaktar den
heliga Avernerskogen, och bland de löfrika grenarna på
det träd hon utpekade, urskilde jag den gyllene kvist,
som är behaglig för den sköna Proserpinä.
Jag hade rest mig upp.
Quem te, inquit, reddidissem,
Si te vivum invenissevi
Poetarum maxime !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
