Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
älska ännu. Det är likväl så, och det skulle vara
beklagligt, om det vore annorlunda. Jag liar märkt, att
döttrarna däremot icke misstaga sig om sina mödrars
för-måga att älska och den användning de göra af denna
förmåga. De äro rivaler. De hafva blick för sådant.»
Den odräglige professorn talade ännu länge. Han
sade de mest opassande, klumpiga, näsvisa och ohöfliga
saker, kom med den ena oanständigheten efter den andra,
föraktade det som är aktningsvärdt och aktade det som
är föraktligt. Men ingen hörde på honom.
Under allt detta satt Eveline Clarenoe i sitt
disgra-ciöst enkla, genom frånvaron af kärlek trista rum,
hvil-ket liksom alla unga flickors rum hade deiina kyliga
stämning, som utmärker en väntans ort, satt därinne och
slog i klubbmatriklar och kalendrar för att genom dem
lära känna societeten. Viss, att hennes mor, som var
hänvisad till ett intellektuellt och fattigt umgänge,- icke
skulle kunna göra något för henne, beslöt hon att själf
uppsöka en miljö, gynnsam för realiserandet af hennes
planer. Hon var på en gång envis och lugn, utan
drömmar och illusioner. I äktenskapet såg hon endast ett sätt
att komma med i svängen, och hon var alltjämt klart
medveten om alla sitt företags risker, svårigheter och
utsikter. Hon ägde medel att behaga och dessutom en
kylighet, som gjorde, att hon fullt behärskade dessa.
Hennes svaghet var, att hon icke utan att bländas
kunde betrakta det som hade en aristokratisk prägel.
När hon blef ensam med modern, sade hon:
»Mamma; i morgon gå vi på pater Douillards
förening.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
