Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»De ledo mindre, när de voro yngre. De gjorde
som den här lille gossen: de lekte. De lekte konster,
dygder, laster, hjältemod, tro, vällust. De hade
illusioner, ,som förströdde dem- De ställde till oväsen, de
hade roligt. Men nu •..»
Han afbröt sig och såg åter på klockan.
Gossen, som sprang, fick foten i flickans spann och
föll ,rak lång till marken. Han’ låg en stund orörlig,
sedan reste lian sig på händerna. Hans panna svällde,
hans mun vidgades,, och plötsligt brast han ut i
snyft-ningar. Hans mor skyndade till, men Caroline hade
redan lyft upp honom och torkade nu hans ögon och mun
med sin näsduk. Gossen snyftade ännu. Clair tog
honom i sina armar.
»Seså, gråt inte, min gosse! Jag skall tala om en
historia, ,för dig.»
»En fiskare, som kastat ut sina nät i hafvet, fick
upp en liten tillsluten kopparflaska. Han öppnade den
med sin knif. Då kom det ut en rök, som steg ända
upp rnot molnen, och den röken tätnade och tätnade till
en jätte, som nyste så häftigt, att hela världen
upplöste sig i stoft...»
Clair tystnade, skrattade torrt och öfverlämnade
hastigt gossen till hans mor. Sedan tittade han åter på
klockan, lade sig på knä på soffan med armarna ,på
ryggstödet och betraktade staden.
Så långt ögat kunde nå, reste sig husmassorna i sin
miniatyrartade väldighet.
Caroline såg åt samma håll.
»Så vackert väder det är», sade hon, »Solen lyser
och förvandlar dunsterna vid horisonten till guld. Det
ledsammaste med civilisation är, att man skall vara
be-röfvad dagsljuset.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
