Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyrkby, fingo vi konstatera att den raskt framåtgående
orten värdigt hade kunnat mottaga en mångfaldt större
turistskara: man befann sig med ens midt inne i stora
världen. Telegraf- och telefontrådar korsade de breda
välbygda gatorna, på hvilka lif och rörelse mötte för
hvarje steg. Från järnvägsstationen utgick bibanan till
hamnen vid Iisvesi; alt bar prägeln af utvecklade
förhållanden — eller åtminstone, att man väntade sig
något stort. Ännu var det förtidigt att afgöra hvilketdera.
Grubblande på denna gåta styrde vi efter intagen
soldatmiddag i Suonnejoki reservbarack utför den 7
kilometer långa ån ned mot Iisvesi, till hamnplatsen.
Vår nyfikenhet var spänd. Det var något nytt att få
se lifvet i en invattenshamn försedd med hamnspår och
allehanda moderna hjälpmedel. Ja, där lågo vi nu tre
kanoter på redden, för öfrigt ingen rörelse, ingen
farkost; så långt ögat nådde — och synkretsen är här
vid — ingen by, knapt ett torp; kartan gaf icke
häller den något annat utslag, äfven om man drog en
rätt stor cirkel. Det var altså den väntade trafiken
man förberedde sig att mottaga, vi voro ändå i ödemarken.
Suonnejoki stämning var blott en flyktig dröm,
lugn rådde åter omkring oss och utan att klarera in,
sträfvade vi vidare. Till natten nådde vi Vaajasalmi
by i Rautalampi, den nordligaste punkten på vår färd.
Följande dag stäldes kursen mot söder och vi
startade med glans utför Nokisenkoski — den första
nedåtgående forsen på vår tur. Fullt litande på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
