Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En magisterpromotion i Lund under krigstid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjuka. Folkökningen i starkt tilltagande genom
husarerna. Frekvensen ganska liten. Vetenskaperna i
samma flor som riket. Gud hjälpe den goda saken!»
När det led mot midsommaren i samma juni
månad, som erbjudit skådespelet af den nyss skildrade
sammandrabbningen i Öresund, redde man sig i Lund
att fira den lagerfest, som årens kretslopp åter
medfört. Promotor, professorn och universitetsbibliotekarien
Lidbeck, kunde i sitt latinska program till denna
högtid prisa den stilla lärdomsstadens lycka. »Rundt
omkring har vapnens dån genljudit; från alla håll
hafva fiender trängt fram; men oss är det förunnadt
att i glädje och lugn fira denna för alla kärkomna
fest, som om vi lefde i djupaste fred. Må vi glädja
oss öfver den festdag, som ler emot oss, och icke
frukta den kommande, utan alltid minnas, att det
alltid har varit vårt folks heder ej blott att handla med
kraft, utan också att bära med styrka.» Och i det poem
»till fruntimmerna», utan namngifven författare, som
enligt den samtida berättelsen om lagerfesten
utdelades, hette det:
Kriget rasar öfver Norden. Tiden
har löst bojan, där hvar furie stod.
Arets morgon är i storm förliden,
och dess middag rodnar än af blod.
Dock vi fira Pindens lugna fester,
dock vi bygga uppå krigisk strand
sångmöns altar, liksom lundens gäster
sjunga än, fast nejden står i brand.
Författaren till poemet var känd. Det var samme
man, som ett par månader förut sjungit »Krigssång
för skånska landtvärnet»:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
