Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Först och främst bör man erinra sig, att färgblindheten
icke är någon sjukdom i den mening, att den är förenad med
något slags lidande, som uppfordrar den färgblinde att söka
läkareråd. Färgblindheten är ett färgsinne lika väl som det
normala, fastän af annan och enklare art. Den färgblinde är
icke blind för färger. Han ser öfverhufvud samma ljussorter,
som den normalseende kan se, men han ser en del af dem på
annat sätt. I det system, efter hvilket han ordnar sina färger,
har han färre rubriker än den normalseende. Han måste
derför under samma rubrik sammanföra en del färger, hvilka
den normalseende hänför under olika rubriker. Deraf kommer
det sig, att han finner likhet emellan, förvexlar med hvarandra,
färger, som för den normalseendes öga äro mycket olika, såsom
t. ex. rödt och grönt. Dessa förvexlingar, när de visa sig,
väcka lätt den normalseendes förvåning och löje, och han får
lätt den föreställningen, att de haft sin grund i en särdeles stor
okunnighet i afseende på färger eller ovana att umgås med
dem. Han föreställer sig lätt, att den färgblinde är i stånd till
hvilka misstag som helst i det afseendet. Men detta är icke
händelsen. Färgblindheten lyder i det fallet fullkomligt lika
stränga lagar som det normala färgsinnet, och lika litet som en
färgblind kan genom öfning lära sig att se färgerna så, som en
med normalt färgsinne begåfvad, lika litet kan en rödblind se
dem på samma sätt som en grönblind eller tvärtom.
Huru den färgblinde ser färgerna, derom erhålla vi
upplysning af teorien, som sjelf stöder sig på de upplysningar,
som erfarenheten lemnat. Men stöda vi i stället vår
föreställning ensamt på de namn, som den. färgblinde gifver åt
färgerna, då kunna vi lätt misstaga oss. Det är för det riktiga
bedömandet af färgblindheten och åtskilliga med den i
sammanhang stående praktiska frågor af mycket stor vigt att noga
lägga märke till skilnaden mellan det sätt, hvarpå den
färgblinde ser och det sätt, hvarpå han benämner färgerna.
Förnimmelsen har sin grund i färgsinnets beskaffenhet, i
synnervapparatens organisation från födelsen. Namnet
deremot är inlärdt, är helt och hållet konventionelt, beroende på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
