Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Först och främst kunna vi från vår ståndpunkt icke
erkänna såsom tillförlitlig den af Dr. Favre använda
undersökningsmetoden, liksom vi anse hvarje metod olämplig, som i
principen grundar sig på att tillfråga den undersökte om
färgernas namn och bedöma hans färgsinne efter svaret. Det är dock
en sådan metod som Dr. Favre använder, hvilket framgår dels
af det ofvan citerade, dels af andra ställen i hans skrifter *),
Att verkliga färgblinda vid användningen af en sådan metod
kunna undgå uppmärksamheten är möjligt, om det också är
föga sannolikt då undersökningen gäller barn. Men deremot
är det icke allenast möjligt, utan äfven i hög grad sannolikt,
att okunnighet och brist på öfning tagas för färgblindhet och
detta så mycket sannolikare just då undersökningen göres på
barn. Och att så verkligen skett i förevarande fall synes oss
vara temligen påtagligt. Af Dr. Favre’s kortfattade
framställning är det oss visserligen omöjligt att afgöra om de 12 barn,
som begingo grofva misstag, verkligen voro färgblinda och i
sådant fall i hvilken grad, men deremot äro vi öfvertygade, att
alla de öfriga voro fall af normalt men oöfvadt färgsinne, eller
kanske rättare sådana, som icke öfvat sig att begagna
benämningarna t. ex. af orange och violett, en brist, som bland barn
och obildade är ytterst vanlig, äfven när intet fel i färgsinnet
finnes för handen. Att emellertid ett fel, som icke består i
annat än brist på öfning, genom öfning kan afhjelpas, är intet
att förundra sig öfver, utan klart af sig sjelft. Från vår
ståndpunkt är det uppenbart, att i Dr. Favre’s klassifikation och
definition af färgblindhet den konfusion egt rum mellan färgblinda
och oöfvade, hvilken vi anse vara otillåten och i högsta grad
vilseledande. Men vi föreställa oss, att detta alltid skall
inträffa, då man använder en sådan undersökningsmetod och då
man vid klassifikationen frigör sig från hvarje slags teori. Vi
kunna derför af Dr. Favre’s försök icke draga den positiva
slutsatsen, att någon färgblind blifvit botad, då vi icke hafva
en säker diagnos att tillgå i afseende på de behandlade fallen.
1) Jfr t. ex. A. Favre, De la dyschromatopsie dans ses rapports
avec l’état militaire et la navigation. Lyon 1876.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
