Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liksom kläderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
kände inga gränser. Hon var tacksam som
en hund och blyg som en romanbrud. Han
beslöt att gifta sig med henne. En dag var
hon försvunnen, kvarlämnande en lapp med
de orden: Tack, men du tråkar ut mig!
Han hade under hela denna tid inte upp-
fattat ett dugg av flickans hela väsen, inte
förstått, att ville han vara nog för henne,
skulle han inte endast vara god mot henne,
men även ersätta det förflutna.
För mig vilar ett eget behag över kvin-
nors förtrolighet — så länge den inte äger
rum mellan närskylda, ty då blir den alltid
plurnp och gemen — en skönhet, en värdig-
het, även där all yttre värdighet lägges åt
sidan, och ett högtryck av känsla, som för-
låter allt.
Jag minns en dag — i drivhusvärme och
doft av rosor — vi talte om att gråta. I
början drog man sig för att vara ärlig, men
det ena ordet hakade sig fast i det andra,
vi liksom trasslade in oss, spunno oss in i
vår egen vävnad, tills slutligen var och en
hade lämnat ifrån sig det, som hitintills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
