Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det finns ju öknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
nom ”pojken”, jag har kallat honom ”bar-
net”.
I förhållande till mina år, ja, men i förhål-
lande till verkligheten...
Det är väl det uslaste en människa kan
nedlåta sig till att bespotta det enda, som är
henne heligt. Min känsla för honom var och
är helig. Jag själv har besudlat den.
Men när jag ligger på min bädd, under den
stora, stilla himmeln, är det, som om all min
skuld försvinner. Ödet ensamt, det som
bär himmeln på sina axlar, ödet ensamt
bär skulden till allt detta. Och jag vill
inte ha något ändrat.
Brevet blir aldrig läst. Med m i n vilja
aldrig.
Jag vet inte daton. Det är ett steg mot
det tillstånd, som är målet för min längtan.
Kunde jag bara komma så långt, att dagar
och månader gledo förbi mig, så att jag en-
dast märkte årstiderna på skogens växlan-
de färger och luftens övergång från vär-
me till köld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
