Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det finns ju öknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
—- Här finns ju inga människor! sade hon.
Jag skrattade: •- Så finns här inte heller
några att smycka sig för! Jeanne tog ut nå-
larna, så att håret föll: — Om jag vore rik,
skulle jag smycka mig för mig själv, en-
dast för mig själv. Männen förstå ändå in-
te att se.
Vi talte vidare aom tvenne kvinnor, och
en liten stund efteråt gav jag henne några
silkestrumpor, ihågkommande, vad jag ha-
de upptädkt. I stället för att tacka, sade
ihon så plötsligt, att det verkade förbryllan-
de: — Jag sålde mig en gång för ett par
gröna silkestrumpor! Utan att vilja det
råkade jag fråga: — Ångrade ni affären?
Flickan såg mig in i ögonen: — Jag vet
inte, jag tänkte endast på mina strumpor.
Naturligtvis är det farligt att ’ha dylika
samtal, men jag blir klokare av dem. Men
det är en tiodubbel gåta för mig, varför
Jeanne funnit på att gömma sig på min ö och
dela min ensamhet.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
