Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det finns ju öknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
Vi äro försiktiga med vad vi äta, hur länge
vi sova, om leendet ger rynkor... Men vi
förtiga vår fruktan. Vi tiga och vi ljuga. Av
stolthet, av blygsamhet.
Ingen har någonsin högt uttalat den san-
ningen, att kvinnan för vart år som går —
som mot sommar, då dagarna bli längre —
blir mer och mer kvinna. Hon förslöas i n-
t e i det, som angår hennes kön, ho i mog-
nar långt in i vintern.
Men samhället tvingar henne att hålla
falsk kurs. Hennes ungdom varar endast så
länge som huden är glatt och kroppen fres-
tande. Annars prisger hon sig åt det elakas-
te skratt. En kvinna, som vågar fordra livets
rätt i den farliga åldern, betraktas med av-
sky. Ingen har medömkan med henne, ingen
håller med henne.
Det händer, att stormen på en natt kan so-
pa bladen från ett träd — när blev en kvin-
na gammal till själ och kropp i ett enda Nu?
Vi äro rörbannade från födelsen.
Jag anklagar ingen för mitt liv. Jag har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
