Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det snöar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ioö
Jag sa/knar Margarethe Ernst. Allra mest
hennes roande anblick. Som hon ormade sig
kring människorna, alltid slagfärdig, alltid
med brodden redo. Hon är dock inte elak,
trots sitt listiga leende. Varje ’hennes rö-
relse är säregen —och beräknad.
Vad roligt hon och jag hade det tillsam-
mans ! Vi talade så sanningsenligt om al-
la andra och ljögo så graciöst orh oss själ-
va. För resten anar jag, att hon är en
trogen vän, oah hennes brev äro de mest
välskrivna av alla, jag får.
Henne skulle jag tyckt om att syna i söm-
marne, men hon var den enda, som förstod
att skyla sig. Alltid hade jag känslan av,
att hon under sina tunna kläder bar ett pan-
sar av fjäll, som inte ens, hennes troligen
mycket glödande älskare fick lov att genom-
tränga.
Hon tillhör de kvinnor, som utplåna alla
spår efter sig utan att synas försiktig.
Jag har sett henne ”‘byta skinn” en, två,
tre, fyra gånger på en enda kväll, allt efter
de människor, hon talade med. Hon smög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
