Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Theodor och Emma. Lyckliga dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som till fots bar posten från stad till stad, med
ett jubelbrev till Schiller: »i går kl. 12 har det
kommit en liten flicka! Hon heter Emma Sophia.»
Lycka och glädje av hans Emma önskar Sehiller
honom tillbaka: »din lycka gör min glädje dubbelt
stor! Och särskilt att det är en flicka – –
gossen kommer nog i sinom tid.»
Tre år därefter, den 23 sept. 1791, kom han
också, och den lycklige fadern gav sin glädje
uttryck i en hymn, som han både diktade och
komponerade.
»Min hjärtliga lyckönskan», skrev Schiller, »till
den äntligen anlände upprätthållaren av den
Körnerska ätten, som jag giver min bästa välsignelse.
Jag gläder mig åt eder glädje och är i detta
ögonblick bland eder för att dela den med eder!»
Gossen kallades Karl Theodor efter sina båda
faddrar, greve Gessler och hertiginnan av
Kurland (Charlotta Dorothea); de första åren kallades
han Karl, men på hans gudmors enträgna önskan
ändrades det till Theodor, det namn, varunder
den lille gossen skulle bli känd såsom en sitt
lands nationalhjälte.
Han var ett litet svagt och spensligt barn, som
till en början beredde sina föräldrar mycken oro.
Deras kärlek och vård segrade dock över den
lilla kroppens bräcklighet; gossen fick utvecklas
i full frihet, och särskilt var fadern mån om
att han skulle få krypa så länge som möjligt; han
var två år, innan han gjort något försök att gå,
men då voro också de små benen starka nog att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
