- Project Runeberg -  Far och son: Ett hems historia /
143

(1915) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Flykten från Moskwa. Preussens pånyttfödelse 1813. Patrioter: v. Stein, Scharnhorst och Gneisenau. Den tyska ungdomens tåg till fanorna. De stora dagarna i Breslau. Theodor Körner i folkets mitt.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tömde sina sparbössor, de fattiga kommo med sitt
torftiga bohag, tjänare bragte sina stackars små
tillhörigheter.[1]
Äkta makar offrade sina
vigselringar och fingo andra tillbaka av järn, på vilka
stod ingraverat: »guld för järn»; adliga herrar


[1] Må ej här förgätas ett drag, som visar, att även
Tysklands kvinnor kände fosterlandets ära som sin: En pensionerad
överstelöjtnant von Schmettau med elva barn och mycket
små inkomster hade i sitt armod sänt ett mått hirs,
motsvarande sex tunnor, samt 1 thaler för vart och ett av sina
barn. Hans hustru och fem döttrar ville dock giva vad de
personligen hade att offra; de reste därför till Breslau, där
en byrå för frivilliga gåvor upprättats. Här lämnade modern
och de fyra äldsta systrarna allt vad de ägde av värdesaker
och smycken. Den yngsta, 14 år, stod tyst, skamsen och
blossande röd vid dörren; hon ensam hade intet att giva.
Plötsligt utbrast hon: »jo, jag har något!» ilade in i ett
angränsande rum, lät avklippa sitt långa, rika hår, sålde det genast
för 2 thaler och kom strålande tillbaka för att lägga sitt stora
offer till de andra bidragen. En djup rörelse hade gripit alla
de närvarande. En av dem skyndade ut, tillhandlade sig den
silkesmjuka skatten och lät sedan därav göra en mängd då
högmoderna prydnadssaker, urkedjor, armband, ringar, halskedjor
m. m. Alla dessa i sanning dyrbara smycken såldes och
inbragte en summa av nära 150 thaler; så blev den fattiga
unga flickans gåva den största någon enskild hade att giva.
Ferdinande von Schmettau levde ännu 1871 i Berlin,
där hon efter det då nyss slutade fransk-tyska kriget hyllades
av folket och hälsades av Tysklands nykrönte kejsare, drottning
Louise’s yngste son, han, vilken som ung prins var med i det
stora folkkriget 1813, han, som jämte henne själv var en av
de få kvarlevande från Preussens pånyttfödelsetid. I
Körnermuseet i Dresden har förf. av denna lilla bok med rörelse
betraktat några av dessa hårsmycken, som alltid skola förbli
dyrbara reliker för varje tysk man och kvinna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:41:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faroson/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free