Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. »Allt för fosterlandet». Theodors brev till sin far. Avsked från sin brud och Wien. I Breslau. I Lützows kår — »De svarta jägarna». Hög allvarston. Theodor stridens försångare. Dödsinvigning i Rogaus kyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Doch Brüder sind wir allzusamm;
Und das schwellt unsern Muth.
Uns knüpft der Sprache heilig Band,
Uns knüpft ein Gott, ein Vaterland,
Ein treues deutsches Blut.
Nicht zum Erobern zogen wir
Vom väterlichen Heerd;
Die schändlichste Tyrannenmacht
Bekämpfen wir in freud’ger Schlacht.
Das ist des Blutes werth.
Ihr aber, die uns treu geliebt,
Der Herr sei euer Schild,
Bezahlen wir’s mit unserm Blut;
Denn Freiheit ist das höchste Gut,
Ob’s tausend Leben gilt.
Drum, muntre Jäger, frei und flink,
Wie auch das Liebchen weint!
Gott hilft uns im gerechten Krieg!
Frisch in den Kampf! – Tod oder Sieg!
Frisch, Brüder, auf den Feind!
Inom en liten stund klingade sången från alla
leden; särskilt eldigt och med en stark, varm
basröst sjöngs den just av den unge flygelmannen,
som man nyss mumlat emot, och när namnet på
sångens diktare nämndes, riktades så småningom
blickarna just på honom: Theodor Körner.
Ifrån denna stund var han de »svarta jägarnas»
stolthet och älskling. Omkring honom samlades
de vid bivack och under raster; vid sin luta sjöng
han för dem de melodier, som han skapade till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
